Suckarnas mästare blev jag kallad av en x-flickvän.
Ett rätt så snällt epitet som visar på mitt problem. En släng av depression och i vissa stunder till och med ångest. Egentligen tycker jag inte det är allvarligt på något sätt men om jag funderar lite till inser jag hur djupt det påverkat mitt liv. Jag är inte alls lagd åt det grämande hållet så jag går inte omkring och är ledsen och bitter över det som varit eller det jag gått miste om. Det är här och nu som är det viktiga.
Vidare är jag högst osäker på hur mycket jag ska skriva om detta på ett ställe som faktiskt vem som helst kan läsa. Men det kanske är det perfekta stället att berätta om privata saker (som man inte anser behöver vara privata alltså!). Dvs den eventuelle besökaren bestämmer själv hur mycket han eller hon vill veta. Jag bestämmer hur mycket jag vill skriva…
Börjar lite försiktigt tror jag. Väldigt försiktigt…
0 svar so far ↓
Det finns inga kommentarer än...Sparka igång saker genom att fylla i formuläret nedan.
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.