Undvikandeterapi

Kognitiv beteendeterapi, session två.

Igår var jag på KBT-session nummer två. Det känns att det börjar bli allvar nu. Känslor av sorg och utsatthet bubblade upp under samtalets gång. Terapeuten hade gått igenom ”intervjun” från första gången och skapat en ”rational”. En beskrivning av min problematik. Han pratade bland annat om SORK.

S Stimulus – O Organism – R Respons – K Konsekvens

Diskexemplet

• Stimulin: jag ser odiskad disk
• Organism: jag blir trött
• Responsen blir undvikande
• Konsekvensen blir ‘minusångest’.

S-O-R-K: krav – oro – undvikande – minusångest

Undvikandemönster

Liknande mönster uppstår i sociala situationer. Eller jobbsituationer. Det är ett undvikandemönster. Jag flyr och undviker krav.

Det var jobbigt att höra, men jag kände ju ändå väl igen det. Trots att jag inte formulerat det på det sättet kändes det välbekant.

En sak jag reagerade på var att jag inte alls upplever ”minusångest” utan mer ångest som ett resultat av de situationer han tog upp. Det stämmer också in i modellen – om man ser det på längre sikt. På kort sikt sker undvikandet för att minska ett obehag (minusångest).

Nedstämdhet och låg självkänsla

Terapeuten hittade två problem till; nedstämdhet och låg självkänsla. Det stämmer också med min egen uppfattning. Eftersom vi har begränsad tid på oss valde han ut undvikandeproblemet. Både nedstämdhet och självkänsla kan påverkas i positiv riktning trots att vi inte arbetar aktivt med dessa problem.

Behandlingsmål

• Minska passiviteten och det sociala undvikandet.
• Öka ”aktiviteten”.
• Minska tröttheten.
• Förbättra rutiner som sömn, kost och motion.

Terapeuten betonade flera gånger att det krävs hårt arbete från min sida. Eftersom jag är expert på att undvika krav är det väl inte så konstigt om han är lite orolig… Jobbet kommer att inrikta sig på två områden: det sociala och det ”praktiska”.

En panikattack jag inte visste om

Varför tar han inte upp att minska min stress i jobbsituationer som behandlingsmål undrade jag. Jag fick en intressant förklaring.

Det jag kallar stress är inte stress egentligen – det är ångest och panikattacker. Attacker som jag är expert på att kväva i sin linda nuförtiden. Han tog upp exemplet när jag pluggade inför en tenta och hjärtat bultade, syret ”tog slut” och jag mådde så dåligt så jag var tvungen att lägga ifrån mig boken (och till slut avbryta utbildningen). Det var en panikattack. Inte alls så allvarlig som de kan vara, men solklart en panikattack enligt min terapeut.

De mål och den strategi han föreslår är riktade mot ångestfyllda situationer. Där ingår även jobbsituationer och det jag kallar stress. (Det är inte fel att kalla det stress – men också förstadie till ångest och panikattack.)

Ramarna

I slutet av sessionen gick terapeuten igenom strukturen, ”ramarna”, för behandlingen.

Det är en utbildningsterapi med en session per vecka till sommarens början. Den varar under vårterminen alltså. Eventuellt kan något uppföljningssamtal efter sommaren tillkomma. Det kostar 100 kr/gång.

Terapeuten ansvarar för plan och struktur. Jag som patient ansvarar för att utföra hemuppgifterna.

En session kommer att spelas in på video. Det är enbart för terapeuten och hans handledare, ingen annan. Inte så konstigt om man tänker efter. Hur ska studenten (min terapeut) annars kunna få relevant återkoppling från sin handledare angående sessionerna?

Veckans hemuppgift

Min första hemuppgift består i att noggrant skriva dagbok en dag. Att anteckna det jag undviker och mina tankar och känslor kring detta. Om jag tittar i taket i fyra timmar skriver jag det och också mina tankar kring det. Det kommer att ligga till grund för fortsatta veckouppgifter.

Hmm…. Det känns som en utveckling av den strategi jag redan har. Alltså att använda mig av bloggar av olika slag för att dokumentera – och göra mig själv medveten om – mitt mående och mina eventuella framsteg och återfall.

Nu har jag ännu inte landat i en strategi för vad jag skriver var… Den här bloggen – Stillheten – hade jag tänkt försöka begränsa till mer genomarbetade inlägg på må bra-området. Då kan Twitter, Soup eller Tumblr fungera som minibloggar där jag dokumenterar kort och ofta. Just nu använder jag de olika tjänsterna lite huller om buller…

Twitter har jag blivit extra förtjust i. Antagligen beroende på de extrema begränsningarna. Det är en mikroblogg där man har 140 tecken på sig att skriva vad man har för sig just nu. En annan fördel är att man kan SMS:a in uppdateringar, samt ta emot andras uppdateringar via SMS. Finfint om man har gratis SMS.

Mina dagsplaner

Avslutningsvis kan jag konstatera att det var skönt att höra att han tyckte att min strategi med dagsplaner lät bra. Att varje kväll tänka ut en lagom utmaning för nästa dag och på kvällen utvärdera vad som hänt och skriva en ny plan.

Det påminner ju väldigt mycket om de veckouppgifter som nu komma skall…