Fixar inte sociala situationer

Övning – socialt undvikande

Antecknat i mobilen direkt. Redigerat i efterhand.

Börjar bli nervös när jag nu närmar mig Siba, plats ett av två, där jag planerat utföra mitt veckouppdrag.

Halvt oplanerat

Blev fångad av Telenor-säljare på väg in i butiken. Brukar alltid gå förbi annars. Tog chansen för att få en halvt oplanerad övning. Sökte ögonkontakt, stannade och pratade med honom. Försökte ställa mina förutbestämda frågor, men han följde inte min mall. Han hade så klart specifikt abonnemang och telefon han ville sälja.

Jag kände visst obehag. Men det jobbiga var inte då – i situationen. Det är innan, tror jag… Försökte avbryta ett par gånger. Tredje gången lyckades jag. Det var efter ett ganska långt samtal. Säljaren såg besvärad ut. Eller besviken. – Han hade ju “överbevisat” mig om att han kunde ge mig en telefon gratis till mindre månadskostnad än jag har idag. Och det stämmer säkert… Det var en småjobbig situation. Men intressant. Fick reda på det jag ville och hade förutsatt mig. (Nja, stämmer ju inte riktigt…)

Osynliga leken

Fick inte kontakt med nån säljare inne på Siba. Försökte gå omkring och se vilsen ut (mitt normaltillstånd gissar jag), i den inte så fullknökade butiken. Jag hade nog pratat med nån säljare, tror jag, om jag sett nån som inte såg upptagen ut i båsen. Eller sett nån alls. Det var ganska tomt.

Försökte definitivt leka osynliga leken när jag gick förbi Telenorsäljaren igen, på väg ut… (Varför!?)

Ballar ur

Gick sedan in i Teliabutiken och kollade på telefoner. Väntade på säljarna att komma fram och tilltala mig. Pillade på skylt-ex i närmare 10 minuter, kändes det som. De frågade aldrig om jag ville ha hjälp. Trots att det var nästan folktomt, utan kö. Går där ifrån. Känner mig nedstämd. Besviken på mig själv kanske. Men övningen känns inte “trovärdig”, den känns konstruerad och konstig. – Undanflykt? Troligen.

Går in på Coop. Ska handla ett par grejer. Blir plötsligt vansinnigt trött och ledsen. Benen vill vika sig. Kbt-Lasse ringer bland glödlamporna. Just då. Mitt i nedstämdheten på Coop. Ändrar tid. Jag säger inget om hans tajming.

Bomull i hjärnan

Stirrar på lysrören i hyllan. Det ovanför diskbänken hemma har varit trasigt minst ett halvår. Funderar på att köpa ett. Trots att min budget spricker. För att kompensera “missen” i Teliabutiken?

Trött, trött, trött, seg, bomull i hjärnan och riktigt nedstämd. Köper mjölk, lysrör och fullkornspasta. Betalar. Går i slow motion mot utgången. Stannar till och skriver minnesanteckningar i telefonen. Har inte en tanke på att fortsätta uppdraget på andra ställen. Jag var ju på de två ställena jag bestämt i förväg.

Ett leende

Norsk Hydro står med stor säljmonter vid utgången. Jag försöker smita förbi. Blicken i golvet. Hallå, hallå, ropar en söt hydro-tjej högt. Det är ingen annan i närheten. Jag tittar upp. Har du bil? frågar hon. Jag skiner upp en smula, säger nej, och känner mig nöjd! Jag var inte osynlig. Försökte inte sjunka genom jorden. Mitt undermedvetna “ville” vara osynlig och undvika, men jag behövde inte vara osynlig, behövde inte unvika.

Den omedvetna impulsen bröts. Jag ville inte vara osynlig. Blev lite glad. Skönt att få ett leende och bjuda på ett tillbaka, om så bara för en halv sekund.

Regnar ute. Får promenera hem i regn, utan paraply.