Vågar jag träffa mina gamla arbetskamrater igen?

Veckans utmaning handlar om att vara social med folk jag redan känner. Mer specifikt hälsa på hos mina gamla arbetskamrater. Det som ställde till det förra veckan var att det handlade om personer jag inte kände. Då vände och vred jag på situationen så mycket så det blev ett närmast totalt misslyckande. Jag mådde väldigt dåligt av det; fick en kort men ganska djup deppdipp.

Klantat till det

Nu var det inga större problem. Fast kanske ändå. Jag märkte att jag började komma med undanflykter. Att jag inte hade tid, eller ännu värre, att jag skulle ha klantat mig i olika sammanhang förr, så att de egentligen tycker att jag är dum, besvärlig och jobbig. Men jag struntade alltså i mitt inre motstånd – mycket lättare än förra veckan – och tog mig en cykeltur till min gamla arbetsplats.

Positiva möten

Det var riktigt positivt att komma dit och träffa gamla “bekantingar”. Dels mina gamla arbetskamrater, men också kontorsgrannarna i rummen bredvid. Jag pratade lite med fyra fem personer. – Mer än på en normal månad! – Fick reda på vad de hade för sig och berättade vad jag hade för planer. Det var riktigt härligt att uppleva att jag inte är ett totalt socialt ufo, som jag oftast känner mig som och som jag ju intalar mig att jag är…

Två av arbetskamraterna, som jag hade velat prata mer med, var riktigt stressade och upptagna, men det förstörde inte grejen. Jag var där för att säga hej (och få mig en motionstur – vilket var min “ursäkt” för besöket, tror jag), bytte några ord med dem och fick pratat med några andra istället. Härligt ställe!

För lätt?

Det som gnager lite inombords är att det kanske gick för lätt. Om jag inte har problem med just sådana möten, ska jag ju inte slösa bort dyrbara terapitimmar på det. Men om jag verkligen inte har problem på det området – varför tar jag då sådana kontakter så fruktansvärt sällan? Det känns som om det är en av hundra tänkta kontakter som blir verklighet. De flesta kontakförsök tänker jag inte ens längre att jag borde ta, eftersom de ju aldrig blir av…

Om det verkligen är så här lätt för mig att må bra är ju receptet enkelt; se till att träffa människor jag känner. Ofta!

Fest!

Apropå träffa människor och må bra. Imorgon är det fest med kompisar som jag tycker riktigt mycket om. Det var på mitt initiativ och det är jag väldigt nöjd med!