Tag plats i butiken

Igår var det session nummer sju av den kognitiva beteendeterapin (kbt). Den här veckan ska jag återigen utmana den sidan hos mig som undviker sociala situationer. Mina egna funderingar kring det gamla – inte så lyckade – uppdraget gav förutsättningarna. Jag ska gå till en butik, prata med en säljare och ställa frågor om en produkt. Det får gärna vara frågor som jag inte redan kan svaret på och gärna om en produkt som jag verkligen är intresserad av.

Sorkar som misslyckas 

Terapeuten gick ännu en gång igenom SORK-modellen; Stimuli – Organism – Reaktion – Konsekvens. Jag tycker att jag kan den utan och innan. Jag är lite förbryllad över varför han återkommer till detta. Fattar han inte att jag fattar? Eller är poängen att jag ska påminna mig själv om det här mönstret oftare?

Vi pratade också om misslyckande. Eller rädsla för misslyckande. Eller känslan av att inte duga och räcka till. Det är en stor grej för mig. Man vet vad man har men inte vad man får, är en variant på det. Jag är ”tryggare” i passivitet, än att ge mig ut på okänd mark. Terapeuten förde in misslyckandet i SORK-modellen.

S – stimuli

Social kontakt. Till exempel prata med en säljare.

O – organism

Trötthet, luften ”tar slut”, hjärtat går igång, nedstämdhet.

R – reaktion

Alternativ 1: Undviker. – Vill inte misslyckas eller se dum ut. Flyr från situationen.
Alternativ 2: Undviker inte. – Stannar kvar i situationen. ”Bjuder på” att jag är en människa med fel och brister, om det händer nåt oväntat.

K – konsekvens

Alternativ 1: (Undvikandet.) På kort sikt; mindre ångest. På lång sikt; mer ångest.
Alternativ 2: (Icke-unvikandet.) På kort sikt; mer ångest. På lång sikt; mindre ångest.

Det är solklart för mig. Jag måste utsätta mig för jobbiga situationer och gå igenom dem. ”Lära” mig att de inte är farliga. Konkret uppleva på egen hand att de ger mindre ångest på sikt. Jag måste ”lyfta upp” mitt medvetande i den jobbiga situationen. Stanna kvar i situationen och betrakta mig själv. Betrakta mina val och välja det rätta. Att stanna kvar ger mindre ångest på sikt. Att fly från situationen ger mer ångest på sikt.

Roller

När vi diskuterade detta associerade jag till roller. Att vi har skal, masker och roller som vi tar hjälp av eller döljer oss bakom. Jag har ju fixat en hel del sociala situationer många gånger förut. Jag är inte fullständigt hopplös. Bäst går det när jag medvetet träder in i en ”roll”. Då är jag ju inte mig själv. Jag låtsas vara den som tar plats i butiken, till exempel, och ställer frågor och ”bjuder på” att jag kanske betraktas som dum och mindre vetande. Det funkar ibland. Det kräver en kraftansträngning innan och det får inte hända något oväntat under tiden så jag ”halkar dit”.

Roller känns som ett riskabelt verktyg som gränsar till fusk. Jag vill ju att jag ska fixa sociala situationer på ett naturligt sätt – inte ett låtsas-jag!

Jaja… Jag ska försöka mig på detta uppdrag och dessutom försöka registrera vad som händer på tanke- och känsloområdet under tiden.

Idag kanske? Känns väl som en bra dagsplan…