Så då sitter jag inne igen med bultande hjärta, skinande sol och en ansökan som ska skrivas…
Känner en enorm frustration. Aggression nästan. Fast det riktas varken utåt eller inåt. Får en impuls att krossa en bildskärm eller strypa en katt, som omedelbart förvandlas till 
ett stort grått hål – passivitet. Ett sorgligt grått hål som slukar allt. Känner bara trötthet och sorgsenhet.
Magen hindrade mig från att komma till jobbet i förmiddags. Plus krånglet med att jag inte har egna nycklar än, men det är närmast en bisak. För en timme sedan tänkte jag ta mig ut en kort sväng till affären. Hörde grannar prata och skratta utanför porten. Orkade inte gå ut och öva socialiserande… De sitter väl där i vårsolen och trivs antar jag.
Då blir jag ännu mer vansinnigt meningslöst frustrerad när jag kommer på mig själv med att reagera så. Ännu mer ledsen, sorgsen, trött, tom och slutkörd…
Ska gå ut nu…
Bild: iboy_daniel på Flickr.
0 svar so far ↓
Det finns inga kommentarer än...Sparka igång saker genom att fylla i formuläret nedan.
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.