Stillheten

Sätter mig ner för att börja skriva bidragsansökan. Ångestormen vältrar sig i bröstet. Det var länge sedan jag kände den så tydligt.

Tänkte avsätta två timmar. Har inte fått gjort ett skit idag. Eller tja… Jag fick mig min motionstur till kontoret. Det var väl bra. Kom utanför dörren innan 12. Också bra. Fick pratat lite med de få som var där, en måndagsförmiddag. Det var bra. Fick idén från en på kontoret att jag skulle kunna ringa och fråga föreningens it-expert om han vill följa med på onsdagsmötet. Finfin idé. Fick beskedet att han skulle försöka komma. Det var riktigt bra! Fick även utövat påtryckning på vaktmästaren att jag ska ha nycklar. Också bra!

Men…

Inte 17 har jag börjat på ansökan som jag vetat om i tretton dagar att den ska skrivas om. Som dessutom ska vara klar nästa vecka. Jag vet ju om att jag har svårt att skriva rapporter, ansökningar och dokument som ska ut i ”verkligheten” (som alltså inte ligger på webben och kan uppdateras och förfinas i evighet). Det som tar en vecka för andra tar åtta månader för mig. Så känns det i alla fall… *suck*

För övrigt…

Min veckouppgift i kbt-terapin har jag rationaliserat bort helt tror jag. Det ser för jävligt ut hemma, men det förtränger jag just nu…