Stillheten

Visst låter det konstigt? Och jag tvivlar själv på att jag verkligen vill det. Egentligen… Men nog 17 vill jag kunna arbeta en normal arbetsdag utan att få stress- eller ångestsymtom. Jag vill kunna sitta åtta timmar vid ett skrivbord på ett kontor - utan att bli tvungen att avbryta arbetet på grund av syrebrist och bultande hjärta.

Åtta timmar plus lunch blir nio timmar. Där ska givetvis också ingå ett par fikapauser som sig bör på en arbetsplats. Inte ett orealistiskt ”perfekt” arbetstempo som enbart existerar i mitt huvud.

Det är en helt annan grej att ha ett jobb som tillåter flexibilitet både vad gäller tid och plats. Sån lyx skulle jag ju givetvis gärna vilja ha i fortsättningen också även om jag inte kan ”skylla på” stressproblem. - Det här synsättet sätter jag i samband med min starta eget-gen som jag vet jag bär på. Jag sätter in det antal timmar som behövs för att projektet ska lyckas. Om jag skulle ta ledigt några soliga timmar mitt på dagen på sommaren får jag jobba längre på kvällen eller vid ett annat tillfälle, precis som det var på det gamla projektet. (Jag skulle kunna skriva några inlägg om hur viktigt sol och värme är för mitt välbefinnande. Enda tillfället då jag känner mig fullständigt avstressad och lugn. Men det blir givetvis ohållbart om det krockar med jobb!)

KBT-session nummer tolv

Det här kom upp på kbt-sessionen idag. Jag fick berättat att jag fixat de två uppdragen - stökhög och arbetsplatsuppdrag - från förra veckan.

• Stökhög nummer ett är avklarad; papper och prylar ligger där de ska ligga.
• Jag var ”besvärlig” mot mina arbetskamrater (utmanade min dåliga självkänsla och tog plats) och frågade om jag kunde ändra min arbetsplats. Det gick bra (via ett byte) och nu sitter jag inte längre med ryggen mot en dörr. Det innebär att jag trivs bättre på kontoret och kan påbörja min resa mot en åtta-timmarsdag…

Detta kändes mycket bra. Jag besegrade tydliga motstånd inom mig på båda punkterna; slutade vara ett passivt ”offer” och tog aktivt tag i saker.

Nya påhitt

Nästa veckas uppdrag fortsätter i samma spår. Jag är nu officiellt uppe i två per vecka:

• Jag ska ha bestämda arbetstider; 9-13 första veckan.
• Jag tar tag i stöket som jag gömt i köksskåpen. (Samma oordning som det blev när jag tillfälligt ställde in sakerna när jag flyttade in för flera år sedan!)

Samtidigt ska jag nu få till slutklämmen på bidragsansökan. Det fanns någon veckas spelrum, men den skulle helst vara klar denna veckan. Terapeuten hade ingen vidare förståelse för att jag slingrade mig angående arbetstiderna. Jag har inte lyckats sitta på kontoret och skriva alls hittills. Idag försökte jag på förmiddagen och det är mycket distraherande med folk bredvid och runt om kring. Men, men, kbt-Lasse trodde det var en del av undvikandebeteendet som visade sig. Det kan mycket väl stämma. Hade jag inte haft ansökan att skylla på hade kanske undvikandemonstret hittat på nåt annat…