Huvudvärk – inte undvika

I går var jag på min sextonde terapisession med KBT-Lasse. Han såg strålande glad ut när jag berättade om att jag fixat mina uppdrag, är uppe i åtta timmars arbetsdag, mått bra och dessutom genomskådat mitt undvikandemonster. Jag fortsätter i samma riktning nästa vecka; jobbar vidare med att bekämpa min “osynlighet” i offentliga sammanhang samt fixar till det sista i lägenheten. Jag fortsätter också med åttatimmar-på-kontoret-strategin samt ringer gamla kompisar jag håller på att tappa kontakten med.

Åtta timmar – med spänningshuvudvärk?

Det kändes riktigt bra att jobba vanlig åtta-timmarsdag. Jag skiljer på arbete och fritid då. Det innebär ju att jag kan slappna av hemma. Det känns väldigt positivt.

Men jag tog upp min huvudvärk, som jag fick smaka på häromdagen. Jag sa att jag borde ha stuckit hem när jag kände den. Jag vet ju om att jag aldrig blir av med den när den väl kommer. Tabletter hjälper inte. Men det tyckte inte dum-Lasse. Det är en form av undvikande, sa han. Det stämmer väl, men ska jag verkligen stå ut med sån huvudvärk, undrade jag. Nja, poängen är att jag inte ska ge efter när min kropp vill fly och undvika. Istället ska jag försöka lära mig strategier att bryta eller handskas bättre med stressen som utlöser värken. Ta en paus eller en liten promenad kanske? Men helst lära mig signalerna innan den är på väg och då bryta mönstret.

Det låter riktigt vettigt det den där Lasse säger faktiskt…