Kvällsdepression

På KBT-session sjutton tog jag upp den senaste veckans återkommande kvällsdepressioner. Jag har blivit närmast förlamad av trötthet och nedstämdhet på kvällarna. Jag sätter den känslan i samband med att jag är passiv och undviker att göra något viktigt. (Eller när jag mått väldigt bra precis innan; att mitt ångestmonster protesterar!)

Passar inte in i mönstret

Men nu har det inte passat in i mönstret så bra. Om jag undviker nåt så fattar jag inte vad det är. Förutom i söndags. Den kvällen slutade med att jag skurade köksgolvet klockan halv nio – och mådde bra efteråt. Skurandet var alltså en planerad “tråkig” och “jobbig” aktivitet som jag skjutit framför mig…

En kväll tittade jag på film – vilket ledde till att deppdippen lättade. Ett besök av en lillasyster hjälpte en annan kväll. (Trots att jag kände mig knölig och negativ innan märkte jag tydligt hur mycket bättre jag mådde efteråt.)

Filmtittande eller systerbesök?

Inte 17 kan det vara en bra idé att sätta mig framför en film? Det känns som om jag då blir mer passiv och antisocial. Det uppmuntrar väl det negativa mönstret hos mig?

Om receptet mot mina kvällsdepressioner är att vara social blir jag också rädd. Måste jag hitta på nåt med de få stackars vänner jag har kvar precis varje kväll då? Det funkar ju inte. Gå från ett par tre sociala aktiviteter per år till 365… Nej, det kan inte vara lösningen heller…

Skingra kvällsdepressionen

Kbt-Lasse tyckte att mina “förslag” (alltså omedvetna) på att skingra kvällsdippen var bra; se på film, vara social, ring en vän, ta en promenad, städa eller organisera. Det viktiga är att jag inte förlorar mig i känslan utan hittar en väg ut. Hopplöshetskänslan får inte segra… Sköter jag mina vardagssysslor är det givetvis okej att ta en filmkväll för mig själv då och då, till exempel.

Det går framåt

Å efter att ha skrivit dessa rader och läst igenom det… Det är ju helt otroligt vad det händer saker i mitt liv! Om jag jämför med när jag var riktigt deprimerad och hade riktiga ångestattacker. Det går helt solklart framåt, trots att jag ofta saknar det övergripande perspektivet och inte märker det i vardagen.

Mer info

Bilden: Från tripleman på Flickr med cc-licens.