Å när deppdippen kommer blir jag så eländig så… Men den här gången kommer jag på att det var länge sedan jag kände så. Dipparna kommer mer och mer sällan.
Nedreaktionen kom efter en uppreaktion när jag pratat med chefen. Att prata om möjligheter i framtiden leder till en nedreaktion. Något undermedvetet ser till att jag inte mår för bra. Så jag inte tror att jag kommer att lyckas. Så jag inte tror att jag duger.
Jag lär mig.
Registrera. Reflektera.
Inget att bry sig om alltså!
…”Inget att bry sig om alltså!”…
Nej, helt rätt.
Åh vad jag känner igen mig i dina ord. Det får liksom aldrig gå bra, om det går bra så måste det bli dåligt snart igen :/ Varför kan man inte tänka som man egentligen vill tänka??
//Tina, angestlivet.blogspot.com