Kvällsinspiration

Och NU – sent på kvällen – kommer inspirationen och energin. Den har varit som bortblåst hela dan. Har närmast varit deppig i dag. Varför, varför, varför kommer den NU? Det är ju läggdags när som helst för 17!

Jo, jag vet varför. På jobbet SKA jag prestera jobb. På fritiden SKA jag prestera fritidsaktiviteter (eller något som jag mår bra av i alla fall). Krav, krav, krav! Det blir mycket enklare när jag inte ”måste” prestera något. Alltså vid läggdags.

Vad sägs om den egentillverkade kökspsykologiska förklaringen?

Annonser

Lyckan

Varför krångla till det? Receptet på lycka:

  • Något att göra.
  • Någon att älska.
  • Något att se fram emot.

Fundera på den du!

Paus med kvällste

Nu är det nedvarvning med en kopp te som gäller. Och så ska jag påminna mig själv om bra saker som hänt på sistone.

Tung eftermiddag

Å när deppdippen kommer blir jag så eländig så… Men den här gången kommer jag på att det var länge sedan jag kände så. Dipparna kommer mer och mer sällan.

Nedreaktionen kom efter en uppreaktion när jag pratat med chefen. Att prata om möjligheter i framtiden leder till en nedreaktion. Något undermedvetet ser till att jag inte mår för bra. Så jag inte tror att jag kommer att lyckas. Så jag inte tror att jag duger.

Jag lär mig.

Registrera. Reflektera.

Inget att bry sig om alltså!

Motreaktion?

Har haft några dagar där det hänt mycket positiva saker. Träffat nya människor och fått positiv feedback. Om jag verkligen ska ha en må bra-blogg borde jag ju skriva om när jag mår bra också, inte bara när jag får deppdippar och blir överstressad av ingenting.

Sedan borde jag bli bättre på att lära mig hantera att det kommer dippar efter toppar. En ”motreaktion” som försöker se till så jag inte mår för bra för länge.

Lärdom: Jag mår bra av möten.

Utmaning: Vara beredd på motreaktion och ”dippar” så jag inte dras med alltför långt ner.

Flow

Har upplevt ett par perioder av flow, med arbetslust och sprudlande idéer, den senaste veckan. Det går som en berg-och-dal-bana nu. Vissa saker funkar riktigt bra, andra mindre bra.

Bottenlös icke-motivation

Vansinnig stress. Mår en aning mindre värdelöst efter att ha kommit upp i tid, tagit en lång cykeltur och för en gångs skull inte kommit försent till jobbet…

Tänkte skriva ett inlägg om senaste mötet med coachen i måndags och hur vi pratade om veckoschema, ”det är bara en tanke” samt en lånad CD med övningar i medveten närvaro. Men det har jag ju inte gjort. Stress, stress, stress.

Huvudtanken under den träffen var dock att saker går åt helvete – som vanligt. Jag har en massa bra planer och börjar på dem, märker att de fungerar, men slutför inte. Fortsätter inte. Det kändes som om coachen höll med om att jag var nåt specialfall, vilket väl inte var exakt det jag ville höra, men ändå misstänkt.

Icke-motivationen är så bottenlös ibland. Den kommer alltid tillbaka. Detta trots att jag har metoder som jag vet funkar. Jag använder metoderna, men spårar alltid ur. Det rinner ut i sanden…

Vi pratade om att ta sig tid till även roliga saker (schemalägga?), inte bara jobb och åtaganden. Jag vill ju göra kreativa saker; leka med foto, film, musik och sånt kul. Det är väldigt sällan jag tar mig tid till sånt. Det finns med i pusslet på något sätt.

Nån som märkte hur jag kom förbi och lurade min egen stress där? Jag skrev att jag tänkte skriva om bla, bla och bla. Sedan skrev jag om ämnet lite. Alltså kan den stresspunkten avskrivas. (Men jag skulle vilja skriva mycket mer så klart.)

Ska jag sätta ett ord på detta så handlar det om självkänsla. Det är ju bara jag. Varför skulle jag anstränga mig…