Livsfilosofi

Med risk för att det låter präktigt. Ett försök att beskriva mina grundläggande värderingar…

Grunden

Mina innersta värderingar. Som det givetvis är omöjligt att leva efter hela tiden, men som det är helt okej att påminna mig om när som helst.

  • Vara öppen och stå för det jag gör. Vara stolt över det jag gjort bra samt vara stolt över att jag försökt rätta till det jag gjort mindre bra på bästa, snabbaste och effektivaste sättet.
    • På detta sätt finns det inga skelett i garderoben som någon kan rota fram. Vissa saker är jag bra på, andra inte, precis som alla andra.
  • Alltid vara medveten om att jag inte kan ha verkligheten i huvudet. Andras information, perspektiv och insikter kan alltid ge mig en chans att förbättra mitt eget perspektiv; min bild av verkligheten. Jag letar alltid ”krokar” där jag kan förbättra min tolkning av verkligheten eller ”sanningen” (det kan vara aha-upplevelser eller meningsskiljaktigheter till exempel). Jag tror aldrig jag har en komplett, felfri eller objektiv bild. Liksom jag är medveten att andra aldrig har det heller.
    • Människor som har denna inställning trivs jag bättre med. Det finns många som tror de har verkligheten i huvudet tyvärr. Det måste man lära sig leva med, men det kan ställa till med mycket jobbiga konflikter och problem.
    • Ta liknelsen med kartan. Är kartan och verkligheten samma sak? Jag kan ha en ”karta” i huvudet, men inte verkligheten med alla stenar, löv, barr och så vidare. Det är samma sak med det jag har i huvudet; det är en subjektiv ”karta” med utvalda, tolkade delar av det mina sinnen uppfattar.

Min kommunikationsstrategi

  • Ta alltid upp saker som kan utvecklas till problem så fort som möjligt med rätt människa.
    • Tar jag inte upp det och ändå går och retar mig på denna sak – eller ännu värre – denna människa. Då är det jag som är problemet.
    • Tar jag upp saken med andra människor förvärrar jag problemet utan att närma mig en lösning.
      • (Det kan dock vara en bra idé att prata med EN annan människa om du är säker på att det är rätt människa att lösa problemet. Om du känner att du inte kan ta upp det med rätt person själv.)
      • Ja, jag vet att detta är naivt. Det är mänskligt att skvallra och prata skit. Men jag vill inte delta i det…
    • Prata mellan fyra ögon, när vi inte är uppjagade. Vid första bästa tillfälle. (Ta med var sin person som stöd, om det upplevs tungt.)
    • Bättre att ta upp saker när de är små än när de vuxit och blivit stora och infekterade. Även om det är svårt i början också är det alltid lättare då, än att vänta.
  • Berätta mitt perspektiv och fråga efter motpartens. (Beroende på situationen; kan vara en bra idé att inte trycka på motparten min version först! Fråga, lyssna och bekräfta att jag hör!)
    • Om jag är det minsta osäker på denna punkt, vilket är en svår punkt, upprepa motpartens perspektiv med mina egna ord. Fråga efter bekräftelse. Observera att detta inte innebär att jag accepterar motpartens version av verkligheten. Men jag öppnar upp för dialog och lyssnande. Motparten känner sig sedd och respekterad. Utan detta blir det ingen gemensam lösning, konflikthantering, ”konstruktiv kommunikation” eller vad vi ska kalla det (beroende på hur illa det ser ut).
  • Föreslå en förändring, utväg, lösning, kompromiss som tar hänsyn till båda perspektiv. (Förklara gärna vilken fördel denna skulle ge.)
    • Upprepa punkt två och tre tills vi kommit fram till något vi båda kan leva med.

Den enda haken, vilket är en allvarlig hake, är hur man gör om enbart ena parten deltar i denna konfliktlösningsprocess. Jag hamnade där för ett tag sedan och vet inte svaret. Jag försökte gång på gång, men fick inget svar. Jag förklarade att jag såg motpartens perspektiv och föreslog kompromiss, men eftersom inte motparten gjorde likadant var det enbart jag som gav mig hela tiden… Det var inte kul.

Värderade riktning

Att fundera ut vad som är min övergripande ”värderade riktning” för vad jag vill med mitt liv har gett mig mycket kraft och motivation. Denna del är ny. De andra har jag burit med mig i många år, utan att egentligen lyckas bryta mig ur depression och ångest. Men genom att tänka på vad jag ska göra för att gå i min värderade riktning har mycket hänt väldigt snabbt.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s