Kategoriarkiv: ACT

Diska funkar som må bra-knep i år också

Har tagit tag i saker och ting; diskat och ringt telefonsamtal till exempel. Mår genast lite bättre.

Känns som om jag utvecklats baklänges några år när jag skriver så, men det är fortfarande de små uppgifterna som räknas, speciellt på botten av vågdalarna.

…har dock fortfarande inte jobbat på skrivuppgiften som står överst på projektets att göra-lista.

Tid bokad hos min ”personliga coach”. Det var ett år sedan sist. Om jag är riktigt envis kanske jag blir som folk en vacker dag!

Må bra – inte alls meningen med livet

Jag vill skriva om

Idag fick jag en aha-upplevelse av det magnifika slaget! ACT-terapeuten Roy bjöd på den under vårt samtal. Jag berättade att jag höll på att grotta ner mig i mina depressionsovanor nu när jag blivit arbetslös; blir mer passiv, drar mig undan och förskjuter dygnet. Jag pratade om att jag borde försöka med mina dagsplaner igen så jag får struktur på dagarna. En strategi som faktiskt funkar, men som alltid brukar rinna ut i sanden efter ett tag. 

Varför ska du använda tekniken med dagsplaner? undrade Roy. 

Därför att jag mår bra av det, var mitt svar. 

Men den riktiga anledningen? Vad är det riktigt viktiga du vill? 

Jag såg väl ut som ett frågetecken för han fick påminna mig om övningen med värderingar vi gjorde någon av de första gångerna vi sågs. Ska det stå ”han var nöjd” på din gravsten? frågade terapeuten.

Varför jag ska göra saker och ting? Jo, därför att det för mig i min ”värderade riktning”. Roys favorituttryck som jag börjar fatta innebörden av nu. 

Övningen visade bland annat att jag vill inspirera och hjälpa andra människor i liknande situation som min. Den strävan för med sig att jag mår bra, som en bieffekt. En mycket viktig effekt men ändå en bieffekt. Det är inte det jag ska sikta på direkt, inte i första hand. Jag kände hur en viktig pusselbit föll på plats.

Det kändes som den klokaste visdom som någon någonsin berättat för mig. Jag gick ifrån dagens session med rakare rygg än på länge.

Utvärdering av ACT/KBT

Idag var det femte sessionen – och en första utvärdering – av min ACT-terapi (som alltså tydligen är en blandning av ACT och KBT). 

De senaste veckorna har jag upptäckt flera framsteg, som jag inte alls är säker på beror på den nypåbörjade terapin. Men i vilket fall som helst är jag mer än intresserad av att fortsätta. Detta med nya mål och utvärderingar, så man kan se att det går framåt. 

På grund av att jag kanske är arbetslös – och får en helt ny ekonomisk situation – i januari så bestämde vi att en gång varannan vecka räcker. Det hoppas jag att jag fixar. 

Idag använde terapeuten ordet ”coach” om sig själv och sin roll, vilket jag reagerade en aning på. Men är det någon som borde ha tillåtelse att använda den titeln är det väl någon som är legitimerad psykolog. Sedan är det väl kanske en aning mindre ”skämmigt” att ha en coach än att gå till en terapeut eller psykolog…

Misshandlad – krasch

Fy 17 vad jag misshandlar den här bloggen och de få stackars läsare som kanske är kvar. Har varit lite upptagen på sistone…

Krasch

Mitt projekt verkar krascha. Jag trodde jag förberedde arbetsgivaren på mina begränsningar och vilket stöd jag behövde. (Jag har lönebidrag – så det borde vara ganska uppenbart att jag inte kan jobba till hundra procent.) De hade tydligen andra förväntningar. Nu kan det i värsta fall bli så att de fortsätter med min projektidé och ”mina” projektpengar, men utan mig! Ganska jobbigt… Svinjobbigt!

Trots denna megakrasch har jag inte blivit golvad. Tvärtom. Nästan. Det händer en massa positiva saker i alla fall. De senaste veckorna har jag varit på fler aktiviteter än jag brukar vara på under ett år, känns det som. Konserter, teatersport, discobowling, fika och restaurangbesök med mera. Det känns riktigt bra! 

Samtidigt mår jag också sämre. Morgondepressionsgroparna är värre än vanligt. Dipparna är korta men djupa. (Föregående inlägg byggde på en sån, till exempel). Den första veckan var vansinnigt jobbig, men jag gick upp och jag gick till jobbet ändå. Några timmar varje dag i alla fall. 

ACT

Sedan har jag också börjat på ACT (Acceptance och Commitment Therapy). Fyra tillfällen – inklusive den första lära känna varandra-sessionen. Den senaste sessionen ställdes in på grund av att terapeuten hade vinterkräksjukan. 

Terapeuten säger att det inte är ”ren” ACT utan att han tillämpar det som passar bäst i situationen. ACT handlar om att acceptera sina tankar, inte försöka förtränga eller förändra. Måste skriva mer om det senare.

Avslutar det här inlägget. – Ska försöka skriva oftare och kortare i fortsättningen… Kanske istället för att plurka?