Kategoriarkiv: ångest

Kvällsinspiration

Och NU – sent på kvällen – kommer inspirationen och energin. Den har varit som bortblåst hela dan. Har närmast varit deppig i dag. Varför, varför, varför kommer den NU? Det är ju läggdags när som helst för 17!

Jo, jag vet varför. På jobbet SKA jag prestera jobb. På fritiden SKA jag prestera fritidsaktiviteter (eller något som jag mår bra av i alla fall). Krav, krav, krav! Det blir mycket enklare när jag inte ”måste” prestera något. Alltså vid läggdags.

Vad sägs om den egentillverkade kökspsykologiska förklaringen?

Somnar inte

Jaha. Då har jag börjat sova dåligt igen. Det var väl dumt?

Få saker gjort! – GTD

Ska försöka dokumentera detta i min smått bortglömda ”må bra-blogg”. Har nu hunnit med två besök hos min ”personlige coach” (annat ord för psykolog). Det var ett år sedan sist. Nu handlar det om min fallenhet för att ”trilla dit” i deppsvackor och blockeringar samt nedprioritera privata sociala aktivititeter. Han tog upp GTD-metoden (Getting Things Done – Att få saker gjort).

Nu har jag ju redan kommit så långt i min personliga utveckling så jag insett att jag behöver något sådant stöd som motvikt mot mina oorganiserade stresstendenser. Jag har alltså provat och försökt – och halkar ändå dit. I deppsvackorna orkar jag inte stå emot. Eller kommer inte ihåg att påminna mig själv, eller vad som nu är problemet.

Nu har jag bestämt mig för att försöka igen, med externt stöd.

Steg ett är klart: Inboxen är rensad. Det som låg där är inlagt i kalender eller i fack som ”next” eller someday. Jag hade redan GTDinbox kopplat till mitt Gmail-konto. Jag har väl förberett mig för ett riktigt försök, kanske man kan säga.

Mål två är också klart; att ta ett steg på det sociala området. Jag prioriterar ständigt jobbsaker på bekostnad av privata sociala aktiviteter. På söndag sticker jag på teatersport med vänner!

Världsbild som skrotas – ångest och depression

Privat paradigmskifte pågår. Teorin stämmer inte med verkligheten. Världsbilden måste skrotas. Ersätts med hjälp av depression och ångest.

Varför händer detta igen och igen? Jag börjar tröttna.

Att göra sig liten

Efter styrelsemötet i går kväll stod jag på spårvagnen och diskuterade med ett par kollegor. Längst bak i mittgången satt en riktigt fin hund. Den var fantastiskt gullig. Jag tittade fascinerat på den flera gånger.

Sen är det nåt som viftar och stör bilden. Nån som vinkar. Lite snett framför hunden. Nån som känner nån. Undrar vem hon vinkar till? Känner jag inte igen henne? Hon kan ju inte vinka till mig. Lilla obetydliga fjuttiga lilla jag? Helt omöjligt.

Så trillade jag alltså dit. Igen. – Inte ska jag göra mig märkvärdig och tro att jag är något. Vem är jag som tror att hela Göteborg känner mig och vill hälsa på mig? Inte ska jag komma och inbilla mig något. Lilla obetydliga jag. *suck*

Tankarna går inte på bråkdelar av en sekund. De sniglar sig fram långsamt. När jag kommer på att det antagligen var en bekant har stunden försvunnit. Flera sekunder, minuter, timmar, år, efteråt kom jag på hur jag skulle gjort. – Glatt viftat tillbaka så klart. Bjudit på saken om det inte var inte var någon jag kände.

Det är en sorts kombination av social fobi och dålig självkänsla om jag ska sätta ord på det.

Känner mig gräsligt dum, i alla fall.

Förlåt.

Det påminner om seminariet med Kay Pollak jag var på härom kvällen. Man väljer om man vill hamna på den positiva eller negativa sidan. Om man vill förminska sig själv eller om man vill sätta värde på sig själv. Nu gäller det bara att jag lyckas påminna mig själv tillräckligt ofta, så jag inte ”trillar dit” automatiskt i fortsättningen. Detta var ju ett ypperligt tillfälle att ”öva”, som jag nu missade.

Åsså var jag där igen

Himla tur jag inte har nåt socialt liv. Sitter nu på kvällen och skriver utvärdering, det jag lyckades undvika på kontoret 9-17 idag. Faktum är att jag har lyckats undvika det dygnet runt i en vecka eller så nu.

Blir den inte gjord har jag inget jobb efter nyår, så det är viktigt. Väldigt viktigt för mig. Därför blir det jobbigt. Extra jobbigt. Perfektionism, ångest och stress i en skön blandning.

Blir fruktansvärt ledsen på mig själv. Å trött. Å lessen. Å vansinnigt trött.

Men jag har varit med förr. Det blir gjort till slut. I sista sekund.

Morgonoro

Morgonrutinen: Oro i kroppen. Känner av det i magen. Cyklar till jobbet. Mår bättre. Men har fortfarande en grundstress i systemet…