Kategoriarkiv: ångest

Begynnande ångestattack – stress

Stresspåslag. Lämnar kontoret för solljus, frisk luft och lite motion. Jobbar hemma i eftermiddag/kväll.

Jag får backa några steg från min ”åtta timmar på kontoret”-plan.

Att göra ingenting är destruktivt

Dags för månadens inlägg i min privata må bra-blogg… Vansinnigt tråkigt att jag inte lyckas skriva inlägg oftare. (Jag kanske får återgå till må bra-mikrobloggandet som jag höll på med ett tag.)

Jag har nu samtidigt ett heltidsjobb och ett frivilliguppdrag som tar mycket tid. Det är ju mycket mer än jag någonsin gjort förut.

Den här veckan hade jag möten och aktiviteter varje vardagskväll utom torsdag. Möten, föreläsningar, teatersport och annat. Sedan blev jag bjuden på The Producers på torsdagskvällen!

Det är svårt att ”underhålla” sin depression om man gör saker. Samtidigt känner jag att jag har kvar min nedstämdhet och ett stort inre motstånd. Å stressen bultar i bröstet. Lusten att dra nåt gammal över huvudet och inte lämna lägenheten finns kvar.

Men jag vet ju att den är mycket mindre än förr.

Jag vet jag mår bätte nu än förr.

Egentligen.

Att göra ingenting är destruktivt. Det vill jag inte tillbaka till.

Obehaget och ångesten kommer

Stressen växer och växer. Jag krymper och krymper.

Förmår inte att kommunicera. Förmår inte att reflektera. Förmår mig inte att göra kloka saker för min egen skull. Följer bara spåret rakt fram. Traskar på som en robot.

Energin försvinner. Dimman kommer.

Känner igen det här…

Måste göra något…

…?

Större än mig själv

Först mådde jag dåligt en period, sedan har det hänt andra saker som jag prioriterat. Därför har mitt bloggande legat nere ett tag. (Men lite mikrobloggande brukar jag hinna med.)

Utåtriktat uppdrag

Tänkte sammanfatta den senaste tidens händelser. Efter det att jag blev arbetslös vid nyår – och trillade ner i min gamla deppgrop så smått – har jag blivit vald till ett frivilliguppdrag i en organisation. Detta har inneburit en hel del som förr hade varit nästintill otänkbart för mig. Det handlar om telefonsamtal, möten, planering och ansvar.

För mindre än ett år sedan hade jag inte fattat frågan om någon bett mig ställa upp. Det hade varit en fullständigt obegriplig frågeställning. Hur skulle jag kunna fixa det? Lilla jag?

Saknar ångesten

Fror

Det är som om jag på ett ögonblick gått från en depressionslivsstil till en anti-depressionslivsstil. Istället för att sitta hemma och tycka synd om mig själv så jobbar jag för andra – för något som är större än mig själv. I går kväll så märkte jag att jag ”saknade” den vanliga ångestknuten i magen som jag ofta haft på kvällen. Har inte märkt av den på länge nu. Min gamla följeslagare morgondepressionen tror jag har börjat blekna till och med.

Stress

Tyvärr finns det faktorer som är stressiga. Dels besläktat med sånt som jag varit inblandat i själv tidigare, dels sånt som bara hamnat i knät på oss i styrgruppen. Det har varit mycket att göra. Eftersom jag kan disponera min arbetslösa tid fritt på dagarna har jag tagit på mig mycket av det. Jag har känt av den gamla stressreaktionen men vet hur jag hindrar den.

Det finns till och med ett hot som ifrågasätter projektet – vilket egentligen är makalöst stressande – men det rör inte mig personligen. Till och med den aspekt som har med mina tidigare bidrag att göra, berör mig inte personligen, så att säga. Jag litar på min grundläggande livsfilosofi och känner mig trygg i den. Det finns inga skelett i garderoben jag skäms för. Inklusive de saker jag kunde gjort bättre!

Här och nu finns jag med för att jag är övertygad om att jag kan hjälpa till i en fråga som är större än mig själv. Jag går ”i min värderade riktning” som en klok man sa en gång… (Min ”coach”; han blev överlycklig när jag berättade om uppdraget!)

Vårda, väx och sprid!

Nu, kände jag att det var dags att dela med mig av framstegen i mitt livsprojekt – må bra-projektet – igen.

Jag mår bra när jag inte tänker på vad jag ska göra för att må bra! Istället tänker jag på vad jag värdesätter och vårdar det så det gror, växer och sprider sig!

Hur det är att inte ha ångest eller depression

På min arbetsplats under hösten… Där har jag upplevt mitt arbetslivs bästa stunder.

Där kände jag att jag var del av en gemenskap. Där fick jag prova på känslan av tillhörighet. Det kändes som om jag för första gången kunde glömma bort att vara självkritisk och ångestfylld tillsammans med andra. Jag placerade inte mig själv utanför gruppen. Jag vågade ta plats i gruppen – precis som vem som helst.

Det gav mig en helt otrolig inblick i hur det är att vara en människa utan ångest, depression och dålig självkänsla. Det var en fantastisk känsla!