Kategoriarkiv: kbt

Vika tvätt får mig att må bra

Mina två återbesök hos kbt-Lasse i höst har b.la. handlat om hur jag ska påminna mig själv att göra det jag vet jag mår bra av (ha ordning och städat kring mig, å träffa kompisar t.ex.).

Mitt förslag blev dagsplaner; min gamla strategi som funkat i perioder förr.

Torsdagar är städ- och plocka i ordning-dag. Nu fixar jag tvätt som blivit liggande framme – och är vansinnigt nöjd med mig själv. Vill oxo hinna med dammsugning och lite annat.
 

Uppdaterat: Började genast pilla på olika blogginställningar (lade in länk till min senaste mikroblogg) efter att jag lyckats skriva ett snabbt inlägg om nuläget. Så försvann en dryg halvtimme där jag tänkt vika tvätt eller städa… *suuuck*

Deadline-depression eller skrivkramp

Fick ett vältajmat återbesök hos min KBT-Lasse precis när min deadline-depression höll på att visa sig i förra veckan.

Plus- minus-lista.

Plus-/minuslista från Kbt-återbesöket.

Det är dags för utvärdering och nyansökan i projektet jag håller på med. Att skriva saker i verkligheten – som inte ”bara” ska ligga ute på nätet – kan trigga min perfektionism, depression, ångest, dåliga självkänsla, vad jag nu ska kalla det.

Det terapeuten gjorde var att sätta upp en plus- och minus-lista över min fobi för deadlines. Det var oerhört befriande. Skrivkrampen lossnade och jag satt sedan två dagar – i torsdags och fredags – och skrev som bara den! 

Det enda som talar för att jag inte skulle fixa uppgiften finns i mitt huvud. De faktiska omständigheterna är ju klara!

Jag är inte oduglig

Var på det planerade återbesöket hos min KBT-Lasse för några dagar sedan. Jag märker hur jag lägger energin på jobbet istället för på de privata sidorna. Städning och ordning hemma har fått stå tillbaka igen. ”Veckouppdraget” den här gången blir att komma på olika praktiska sätt att påminna mig själv göra det jag vet jag mår bra av. En extra bonusträff är inbokad.

Självkänsla – efter konflikt

Sedan berättade jag för terapeuten om hur jag och min dåliga självkänsla håller på att se till att jag blir överkörd på det nya jobbet.

  • ”Jag duger inte”.
  • ”Jag är inte värd något”.
  • ”Inte ska jag komma här och tro att jag är något”.

Efteråt (eller i samband med det?) stod jag upp för mig själv på ett sätt jag aldrig gjort förut.

I verkligheten!

På jobbet!!

Lilla jag!!!

Dessa grundstenar som följt mig hela livet vändes till motsatsen. Förut har jag bara mentalt lyckats ställa om några minuter i taget. Nu känner jag att läget har varit riktigt stabilt. En riktig revolution för mig! Det har varat i ett par veckor nu ungefär, så jag hoppas det håller i sig.

  • Jag duger!
  • Jag är värd något!
  • Jag får ta plats!

Vilket fantastisk känsla! Jag låter mig inte trampas på! Jag lägger mig inte platt. Jag slår inte knut på mig själv av flexibilitet. Som bonus känner jag att jag faktiskt inte behöver driva min ståndpunkt så långt så jag blir nån ”rättshaverist” heller. Om andra inte förstår min poäng – ”mitt värde” – så behöver jag inte bli sur, förolämpad eller fyrkantig. Jag är lika mycket värd ändå! Bara jag ser till att visa min ståndpunkt på ett lämpligt sätt vid ett lämpligt tillfälle. 

Min hjärna svindlar när jag tänker på det. Den senaste veckan i mitt liv har varit en fantastisk upplevelse. För första gången står jag upp för något som är viktigt för mig och jag känner att jag gör det på ett bra sätt.

Konstigt nog har den inte inneburit att jag plötsligt blivit förtjust i att hålla ordning hemma. Synd… Jag måste alltså se till att inte förlora mig i jobbet nu. – Påminna mig själv om att ha kul på fritiden och vara lite social utanför kontoret också…

Besegrad depression på 20 veckor

Det blev helt fantastiska siffror när Kbt-Lasse och jag jämförde hälsoenkäten från januari och nu. Då var siffran (indikatorn) på ångest fjorton och depression tjugotre. Nu i juni blev de sex och åtta!

Ångesten har minskat med mer än hälften och depressionen med två tredjedelar!

Nu är jag skeptisk till sådana undersökningar, man vet inte riktigt vad de mäter egentligen, men visst 17 visar det på en tydlig tendens. Förutom undersökningen bedömde både terapeuten och jag att det gått klart framåt på de flesta områden. Riktigt, riktigt bra!

Det är en överdrift att påstå att vare sig depressionen eller ångesten är helt besegrade så klart, men jäklar vad härligt att få en förbättring bekräftad den sista kbt-sessionen! Nu är det slut på tryggheten hos min Kbt-Lasse, nu får jag klara mig själv. Hu…

Kan inte plocka undan

Session 18 handlade mycket om stök, högar, organisation och städning. Veckouppdraget med att få igång en städrutin lyckades inte fullt ut. När jag upptäckte att jag inte fått undan en del av mitt gamla stök (några gamla pärmar och andra grejer som ska upp på vinden till exempel) totalvägrade min hjärna. Eller halvvägrade…

AnklagarDet känns skitjobbigt att en sådan struntsak kan sänka mig så. Att backa ett steg i planeringen och ägna en stund åt att plocka bort stöket blir övermäktigt. Helt obegripligt när jag tänker på det. Men det är så jag fungerat i flera år. Hjärnan stänger ner. Energin försvinner. En övermäktig trötthet inträder. Dessutom blir jag fruktansvärt nedstämd.

Terapeuten sa till på skarpen och undrade om jag inte ville lyckas med uppdraget. Om jag inte ville ha en fungerande städrutin. Om jag inte vill ha som vana att organisera och plocka bort papper och saker med en gång istället för att lägga på hög. Jo, självklart. Det vill jag ju. I själva verket känner jag att det är fruktansvärt viktigt.

Så nästa vecka gör jag det som jag borde gjort den här veckan; fixar stöket dag ett och kör städning dag två.

Jag nämnde också för Kbt-Lasse att det känns som om jag är inne i ett instabilt läge. De rutiner jag har som jag mår bra av kan rasa ihop när som helst. Nu minns jag inte exakt vad han svarade, men det handlar om att jag visst kan råka ut för bakslag men att jag kravlar upp snabbare för varje gång. Jag vet trots allt att jag mår bättre av dessa nya vanor än att fortsätta kravla runt på botten…

Mer information

Bilden: Från meredithfarmer på Flickr med cc-licens.

Övervakad och filmad terapisession

På kbt-session nummer tretton var videokameran på. När man söker kbt-behandling hos en studentterapeut som går en psykologutbildning – då ingår det att terapin är ”övervakad” av handledare. Enda gången man märker det är när terapeuten plockar fram videokameran. (Eller rättare sagt; vi promenerar till videorummet.) En gång tidigare har han använt en bandspelare också.

Accepterar man det och har lite tajt i kassan rekommenderar jag den metoden (det kostar 100 kr/gång istället för 800!). Sedan får man ta med i beräkningen att studentterapeuterna saknar viss rutin och vana. Men värt att prova tycker jag absolut det är.

För min del tyckte jag inte inspelningen var nån stor grej. Jag kände mig lite obekväm en stund, men det släppte.

Uppdragen

Sessionen i sig handlade om att jag fixade mina två uppdrag bra och att nästa veckas uppdrag skulle fortsätta i samma spår.

  1. Jag ska vara på kontoret en timme mer per dag; 9-14.
  2. Jag ska fortsätta röjandet. Nästa steg är hallbyrån (gå igenom och ”organisera”) och ta tag i några större grejer som ligger och skräpar (en värdelös video och två stora gamla bandspelare har placerat sig på golvet, till exempel!).

Det kändes riktigt bra att återigen övervinna mina undvikandemonster i köksskåpen. Jag tror jag fixar monstren i byrålådorna också. Efter det är det i princip bara garderoben kvar innan ett ”jämviktsläge” har uppnåtts. Då börjar jag med en normal städrutin.

Vill inte alls vara på kontoret åtta timmar

Idag lyckades jag klämma ur mig min invändning mot åtta timmar på kontoret-konceptet. Ända sedan gymnasiet – då jag började fundera på hur mitt arbetsliv skulle se ut – har jag tänkt i banor av starta eget-idéer eller tillfälliga projekt.

  • Jag presenterar en idé.
    • Ett specifikt mål ska vara uppnått inom en viss tidsram.
  • Får grönt ljus.
  • Jag kör på.

Hur många timmar jag lägger ner och var jag är när jag utför dem, är av underordnad betydelse. Antingen fixar jag målet eller så gör jag det inte. Tar jag mig en slödag får jag så vackert ta och jobba mer en annan dag, om jag inte ligger före i planeringen eller har ”komptid” att ta ut.

Kbt-Lasse pekade på poängen; jag ska ha möjligheten att kunna välja. Nu kan jag inte välja att jobba åtta timmar på kontor eftersom jag får en ångestreaktion. Detta är jag helt med på. Trots att det går helt mot min intuition att öva på att vara inomhus specifika tider när värmen och solen kommer.

Fullständig stillhet

Soliga sommardagar är annars de enda gångerna då jag går ut ”frivilligt”. Då känner jag ett behov av att få en dos sol och värme. En kravlös eftermiddag ensam vid havet en sommardag – det är faktiskt bara då då jag upplever en total frånvaro av stress och ångest; en fullständig stillhet. Att inte kunna få stjäla mig några sådana dagar per år har jag svårt att föreställa mig. (Terapeuten reflektioner på det här antisociala beteendet då…? Vi kom inte in på det!)

Detta är anledningen till att jag drar mig till projekt där jag har frihet i tid och rum. Det spelar ingen roll exakt var och när jag gör jobbet, bara det blir gjort. Projektet som nu är på väg att starta handlar om att bygga upp en verksamhet på webben och passar till viktiga delar in i detta mönster.

Övergripande reflektioner

Kbt-Lasse frågade om hur jag tyckte det kändes på det övergripande planet. Jag berättade att det börjar gå upp för mig själv att jag faktiskt mår bättre. Det har hänt nu ett par gånger att jag suttit i soffan framför tv:n, passiv efter att jag käkat, och kommit på mig själv med att ha en gryende ångestorm i bröstet. Då har jag tvingat mig upp för att diska upp och…

…sedan mått mycket, mycket bättre!

Sjukdom eller stökig lägenhet – vad kom först?

Såg att en vänlig själ kommenterat ett av mina blogginlägg på sin egen blogg. Kul men det kändes bakvänt…

Hittade en intressant blogg. Om hur det kan gå när man inte röjer och håller ordning, man blir sjuk!!! Se själva>>> Börja röja så ser ni en glimt av paradiset.

Till minst 100% är jag säker på att stöket är en följd av mina depressions- och ångestproblem – inte tvärtom! Sedan är det ju så att jag mår sämre och sämre ju mer jag undviker att ta tag i stöket och det var antagligen den delen som skribenten såg, och också har rätt i så klart.

Min poäng är denna; jag mår bättre och bättre när jag nu konsekvent tar tag i sånt jag (på grund av sjukdom) undvikit; vissa sociala kontakter, motion, samt stök, diskning och städning. Det var ju det, det kommenterade inlägget handlade om och det är också anledningen till att jag skriver denna blogg. Jag såg en glimt av ”paradiset” (ja ja – en aning överdrivet!) och upplevde en stor tillfredsställelse med att ha påbörjat en positiv utveckling. Jag ”genomskådade” kbt-behandlingen och upptäckte att den fungerade!

Men visst påminner det om hönan eller ägget-problemet. Vilket kom först? Inget! Båda utvecklades fram genom evolutionen. Det frö till depression och ångest som startade mina stökproblem var säkerligen mycket mindre när det hela började en gång i tiden. Sedan dess har både stöket och sjukdomen blivit värre. De har gått hand i hand, ungefär som hönan och ägget.