Kategoriarkiv: må bra

Få saker gjort! – GTD

Ska försöka dokumentera detta i min smått bortglömda ”må bra-blogg”. Har nu hunnit med två besök hos min ”personlige coach” (annat ord för psykolog). Det var ett år sedan sist. Nu handlar det om min fallenhet för att ”trilla dit” i deppsvackor och blockeringar samt nedprioritera privata sociala aktivititeter. Han tog upp GTD-metoden (Getting Things Done – Att få saker gjort).

Nu har jag ju redan kommit så långt i min personliga utveckling så jag insett att jag behöver något sådant stöd som motvikt mot mina oorganiserade stresstendenser. Jag har alltså provat och försökt – och halkar ändå dit. I deppsvackorna orkar jag inte stå emot. Eller kommer inte ihåg att påminna mig själv, eller vad som nu är problemet.

Nu har jag bestämt mig för att försöka igen, med externt stöd.

Steg ett är klart: Inboxen är rensad. Det som låg där är inlagt i kalender eller i fack som ”next” eller someday. Jag hade redan GTDinbox kopplat till mitt Gmail-konto. Jag har väl förberett mig för ett riktigt försök, kanske man kan säga.

Mål två är också klart; att ta ett steg på det sociala området. Jag prioriterar ständigt jobbsaker på bekostnad av privata sociala aktiviteter. På söndag sticker jag på teatersport med vänner!

Diska funkar som må bra-knep i år också

Har tagit tag i saker och ting; diskat och ringt telefonsamtal till exempel. Mår genast lite bättre.

Känns som om jag utvecklats baklänges några år när jag skriver så, men det är fortfarande de små uppgifterna som räknas, speciellt på botten av vågdalarna.

…har dock fortfarande inte jobbat på skrivuppgiften som står överst på projektets att göra-lista.

Tid bokad hos min ”personliga coach”. Det var ett år sedan sist. Om jag är riktigt envis kanske jag blir som folk en vacker dag!

Botten till toppen på fjorton timmar

Imorse – eländes elände. Ikväll – toppens toppen! Tur jag hade ett bokat engagemang på Åss Öppet hus på kvällen så jag fick träffa folk. Det behövdes. Att jobba hemma och stänga inne sig själv är inte rätt medicin vid deppdalar. Det vet jag ju egentligen.

Att ha minskat ner ”deppdalarna” till timmar istället för veckor och månader känns riktigt bra!

Stoppa pappret i rätt fack

Dagens antideppknep

Ta det viktiga pappret som trillat ner i din brevlåda.

Stoppa det i rätt fack, mapp, pärm, tidningssamlare. Där det ska vara. – Eller släng det.

Låt det inte ligga kvar på golvet.

Lägg det inte i ”att göra-högen” med ”kanske bra att ha”-papper sedan 2003.

— Uppdraget slutfört —

Känns redan bättre! Jag bröt eftermiddagens depressionsspiral.

Att göra ingenting är destruktivt

Dags för månadens inlägg i min privata må bra-blogg… Vansinnigt tråkigt att jag inte lyckas skriva inlägg oftare. (Jag kanske får återgå till må bra-mikrobloggandet som jag höll på med ett tag.)

Jag har nu samtidigt ett heltidsjobb och ett frivilliguppdrag som tar mycket tid. Det är ju mycket mer än jag någonsin gjort förut.

Den här veckan hade jag möten och aktiviteter varje vardagskväll utom torsdag. Möten, föreläsningar, teatersport och annat. Sedan blev jag bjuden på The Producers på torsdagskvällen!

Det är svårt att ”underhålla” sin depression om man gör saker. Samtidigt känner jag att jag har kvar min nedstämdhet och ett stort inre motstånd. Å stressen bultar i bröstet. Lusten att dra nåt gammal över huvudet och inte lämna lägenheten finns kvar.

Men jag vet ju att den är mycket mindre än förr.

Jag vet jag mår bätte nu än förr.

Egentligen.

Att göra ingenting är destruktivt. Det vill jag inte tillbaka till.

Ta på sig kostymen

Kanske skulle göra som Överlevnadskonstnären Anneli tipsade mig om… Hon beskrev hur hon tar på sig en kostym och samtidigt ta på sig rollen av en stark människa som klarar av det som livet kräver av en.

Detta känns rätt samtidigt som det går tvärs emot min gamla inställning; att vara naken och ärlig och visa vem jag är. Jag vill inte förställa mig. Jag vill våga visa mig svag och inte skämmas för det…

Jag anar att det inte finns en konflikt egentligen men får inte riktigt ihop det.

Att jag inte känner mig stark är ju inte ärligt. Visst sjutton är jag stark egentligen!? Det kanske krävs ett tankeknep som en ”kostym” för att jag ska visa mitt äkta, ärliga, riktiga och starka jag?

Det handlar ju inte om att låtsas vara stark, kunnig och kompetent på områden där jag inte är det.

Fick jag ihop det där ändå…?

Större än mig själv

Först mådde jag dåligt en period, sedan har det hänt andra saker som jag prioriterat. Därför har mitt bloggande legat nere ett tag. (Men lite mikrobloggande brukar jag hinna med.)

Utåtriktat uppdrag

Tänkte sammanfatta den senaste tidens händelser. Efter det att jag blev arbetslös vid nyår – och trillade ner i min gamla deppgrop så smått – har jag blivit vald till ett frivilliguppdrag i en organisation. Detta har inneburit en hel del som förr hade varit nästintill otänkbart för mig. Det handlar om telefonsamtal, möten, planering och ansvar.

För mindre än ett år sedan hade jag inte fattat frågan om någon bett mig ställa upp. Det hade varit en fullständigt obegriplig frågeställning. Hur skulle jag kunna fixa det? Lilla jag?

Saknar ångesten

Fror

Det är som om jag på ett ögonblick gått från en depressionslivsstil till en anti-depressionslivsstil. Istället för att sitta hemma och tycka synd om mig själv så jobbar jag för andra – för något som är större än mig själv. I går kväll så märkte jag att jag ”saknade” den vanliga ångestknuten i magen som jag ofta haft på kvällen. Har inte märkt av den på länge nu. Min gamla följeslagare morgondepressionen tror jag har börjat blekna till och med.

Stress

Tyvärr finns det faktorer som är stressiga. Dels besläktat med sånt som jag varit inblandat i själv tidigare, dels sånt som bara hamnat i knät på oss i styrgruppen. Det har varit mycket att göra. Eftersom jag kan disponera min arbetslösa tid fritt på dagarna har jag tagit på mig mycket av det. Jag har känt av den gamla stressreaktionen men vet hur jag hindrar den.

Det finns till och med ett hot som ifrågasätter projektet – vilket egentligen är makalöst stressande – men det rör inte mig personligen. Till och med den aspekt som har med mina tidigare bidrag att göra, berör mig inte personligen, så att säga. Jag litar på min grundläggande livsfilosofi och känner mig trygg i den. Det finns inga skelett i garderoben jag skäms för. Inklusive de saker jag kunde gjort bättre!

Här och nu finns jag med för att jag är övertygad om att jag kan hjälpa till i en fråga som är större än mig själv. Jag går ”i min värderade riktning” som en klok man sa en gång… (Min ”coach”; han blev överlycklig när jag berättade om uppdraget!)

Vårda, väx och sprid!

Nu, kände jag att det var dags att dela med mig av framstegen i mitt livsprojekt – må bra-projektet – igen.

Jag mår bra när jag inte tänker på vad jag ska göra för att må bra! Istället tänker jag på vad jag värdesätter och vårdar det så det gror, växer och sprider sig!