Etikettarkiv: depression

Tung eftermiddag

Å när deppdippen kommer blir jag så eländig så… Men den här gången kommer jag på att det var länge sedan jag kände så. Dipparna kommer mer och mer sällan.

Nedreaktionen kom efter en uppreaktion när jag pratat med chefen. Att prata om möjligheter i framtiden leder till en nedreaktion. Något undermedvetet ser till att jag inte mår för bra. Så jag inte tror att jag kommer att lyckas. Så jag inte tror att jag duger.

Jag lär mig.

Registrera. Reflektera.

Inget att bry sig om alltså!

Låg

Deppig och låg. Fick mig ett mindre kommunikationssammanbrott häromdagen. Igen. *suck*

Varför är det så svårt att komma ihåg det jag lärt mig just när jag behöver det som mest? Alltså hur jag undviker fallgroparna. Hur jag håller näsan över vattenytan. Hur jag låter bli att trampa andra på tårna när jag själv är vissen. – Eller hur jag påminner mig själv när jag inte lyssnar…

Jaja, jag bad snabbt om ursäkt så jag hoppas det är överspelat.

Få saker gjort! – GTD

Ska försöka dokumentera detta i min smått bortglömda ”må bra-blogg”. Har nu hunnit med två besök hos min ”personlige coach” (annat ord för psykolog). Det var ett år sedan sist. Nu handlar det om min fallenhet för att ”trilla dit” i deppsvackor och blockeringar samt nedprioritera privata sociala aktivititeter. Han tog upp GTD-metoden (Getting Things Done – Att få saker gjort).

Nu har jag ju redan kommit så långt i min personliga utveckling så jag insett att jag behöver något sådant stöd som motvikt mot mina oorganiserade stresstendenser. Jag har alltså provat och försökt – och halkar ändå dit. I deppsvackorna orkar jag inte stå emot. Eller kommer inte ihåg att påminna mig själv, eller vad som nu är problemet.

Nu har jag bestämt mig för att försöka igen, med externt stöd.

Steg ett är klart: Inboxen är rensad. Det som låg där är inlagt i kalender eller i fack som ”next” eller someday. Jag hade redan GTDinbox kopplat till mitt Gmail-konto. Jag har väl förberett mig för ett riktigt försök, kanske man kan säga.

Mål två är också klart; att ta ett steg på det sociala området. Jag prioriterar ständigt jobbsaker på bekostnad av privata sociala aktiviteter. På söndag sticker jag på teatersport med vänner!

Värst vad mycket botten

De få inlägg jag skrivit på sistone handlar mycket om ”botten”… Tänkte skriva ett till. Om trötthet, seghet och stort inre motstånd. Men kanske skulle fundera på vad botemedlet var nu igen istället…

”Gör saker som är kul”.

Det var receptet ja. Jaha…

Måndag. Bottenhumör. Tjoho…

Måndag. Bottenhumör. Tjoho…

Botten till toppen på fjorton timmar

Imorse – eländes elände. Ikväll – toppens toppen! Tur jag hade ett bokat engagemang på Åss Öppet hus på kvällen så jag fick träffa folk. Det behövdes. Att jobba hemma och stänga inne sig själv är inte rätt medicin vid deppdalar. Det vet jag ju egentligen.

Att ha minskat ner ”deppdalarna” till timmar istället för veckor och månader känns riktigt bra!

Jultomheten

Den stora jultomheten väller in.

Större än mig själv

Först mådde jag dåligt en period, sedan har det hänt andra saker som jag prioriterat. Därför har mitt bloggande legat nere ett tag. (Men lite mikrobloggande brukar jag hinna med.)

Utåtriktat uppdrag

Tänkte sammanfatta den senaste tidens händelser. Efter det att jag blev arbetslös vid nyår – och trillade ner i min gamla deppgrop så smått – har jag blivit vald till ett frivilliguppdrag i en organisation. Detta har inneburit en hel del som förr hade varit nästintill otänkbart för mig. Det handlar om telefonsamtal, möten, planering och ansvar.

För mindre än ett år sedan hade jag inte fattat frågan om någon bett mig ställa upp. Det hade varit en fullständigt obegriplig frågeställning. Hur skulle jag kunna fixa det? Lilla jag?

Saknar ångesten

Fror

Det är som om jag på ett ögonblick gått från en depressionslivsstil till en anti-depressionslivsstil. Istället för att sitta hemma och tycka synd om mig själv så jobbar jag för andra – för något som är större än mig själv. I går kväll så märkte jag att jag ”saknade” den vanliga ångestknuten i magen som jag ofta haft på kvällen. Har inte märkt av den på länge nu. Min gamla följeslagare morgondepressionen tror jag har börjat blekna till och med.

Stress

Tyvärr finns det faktorer som är stressiga. Dels besläktat med sånt som jag varit inblandat i själv tidigare, dels sånt som bara hamnat i knät på oss i styrgruppen. Det har varit mycket att göra. Eftersom jag kan disponera min arbetslösa tid fritt på dagarna har jag tagit på mig mycket av det. Jag har känt av den gamla stressreaktionen men vet hur jag hindrar den.

Det finns till och med ett hot som ifrågasätter projektet – vilket egentligen är makalöst stressande – men det rör inte mig personligen. Till och med den aspekt som har med mina tidigare bidrag att göra, berör mig inte personligen, så att säga. Jag litar på min grundläggande livsfilosofi och känner mig trygg i den. Det finns inga skelett i garderoben jag skäms för. Inklusive de saker jag kunde gjort bättre!

Här och nu finns jag med för att jag är övertygad om att jag kan hjälpa till i en fråga som är större än mig själv. Jag går ”i min värderade riktning” som en klok man sa en gång… (Min ”coach”; han blev överlycklig när jag berättade om uppdraget!)

Vårda, väx och sprid!

Nu, kände jag att det var dags att dela med mig av framstegen i mitt livsprojekt – må bra-projektet – igen.

Jag mår bra när jag inte tänker på vad jag ska göra för att må bra! Istället tänker jag på vad jag värdesätter och vårdar det så det gror, växer och sprider sig!

Må bra – inte alls meningen med livet

Jag vill skriva om

Idag fick jag en aha-upplevelse av det magnifika slaget! ACT-terapeuten Roy bjöd på den under vårt samtal. Jag berättade att jag höll på att grotta ner mig i mina depressionsovanor nu när jag blivit arbetslös; blir mer passiv, drar mig undan och förskjuter dygnet. Jag pratade om att jag borde försöka med mina dagsplaner igen så jag får struktur på dagarna. En strategi som faktiskt funkar, men som alltid brukar rinna ut i sanden efter ett tag. 

Varför ska du använda tekniken med dagsplaner? undrade Roy. 

Därför att jag mår bra av det, var mitt svar. 

Men den riktiga anledningen? Vad är det riktigt viktiga du vill? 

Jag såg väl ut som ett frågetecken för han fick påminna mig om övningen med värderingar vi gjorde någon av de första gångerna vi sågs. Ska det stå ”han var nöjd” på din gravsten? frågade terapeuten.

Varför jag ska göra saker och ting? Jo, därför att det för mig i min ”värderade riktning”. Roys favorituttryck som jag börjar fatta innebörden av nu. 

Övningen visade bland annat att jag vill inspirera och hjälpa andra människor i liknande situation som min. Den strävan för med sig att jag mår bra, som en bieffekt. En mycket viktig effekt men ändå en bieffekt. Det är inte det jag ska sikta på direkt, inte i första hand. Jag kände hur en viktig pusselbit föll på plats.

Det kändes som den klokaste visdom som någon någonsin berättat för mig. Jag gick ifrån dagens session med rakare rygg än på länge.

Sitta ute och jobba?

Idag fick min terapeut, Roy, något att bita i. Jag känner tydligt hur passiviteten och depressionstendenserna har slitit i mig de senaste veckorna sedan projektet ”lades på is” och jag blev arbetslös. Hur ska jag göra för att inte glida närmare och närmare avgrunden och till slut trilla dit riktigt ordentligt? 

Dagsschema utan passivitet

Ett tänkvärt råd jag fick var att fundera ut hur mitt dagsschema skulle se ut om jag tänkte bort depressionen och passiviteten.

Ok… Tja, något i den här stilen…

Kvinna med laptop på café

  • Morgon
    • Se till att kroppen vaknar. Svettas en gnutta; cykla, simma eller åtminstone ta en promenad. 
  • Förmiddag
    • Ta en frukost samt gå igenom e-post och rss-flöden (nyheter).Varför inte göra detta ute nånstans? Sitta på ett café en timme eller två på förmiddagen? Förutom att jag ”kommer igång” och besegrar passiviteten får jag ju en social övning också. Om det funkar borde det bli en riktig kick…
    • Jobb/projektaktiviteter.
      • Se till att detta inkluderar människor i verkliga livet. Det jag är dålig på… Underhålla gamla kontakter  samt skapa nya.
  • Lunch
    • Kanske tillsamman med någon bekanting?
  • Eftermiddag
    • Mer jobb/projektaktiviteter.
      • Boka in besök hos någon som kan stötta eller hjälpa till? Arbeta för en anställning/samarbete med intressant organisation/företag/tilltänkt arbetsgivare.
    • Må bra-aktiviteter
      • Ev. boka in andra sociala eller meningsfulla aktiviteter.
  • Sen em/tidig kväll
    • Laga mat och käka
    • Ringa/umgås med släkt och vänner. (Ok, inte varje dag. Men någon gång per vecka!)
  • Kväll
    • Egen aktivitet; ”hobby”. Eller se på film. I undantagsfall teve…
    • Varva ner innan läggdags; läsa och koppla av. 

Så… Vad 17 skulle vara så himla omöjligt med ett sånt dagsschema? (Om man nu bortser från att jag får sämre ekonomi utan jobb!) Egentligen…? Jaja, det är en bra utgångspunkt för framtida dagsplaner i alla fall. 

Ute bland folk

Roy tände till lite när jag pratade om café-idén. Jag undrar själv om det är något tokigt i det konceptet. Det finns ju en del som gör så på vissa ställen. Han tyckte jag skulle undersöka eller försöka detta och rapportera via e-post efter en vecka hur det gått. Jag har ju skaffat bärbar dator och sett till att mobilen funkar som modem, så det är praktiskt möjligt.

Lockande sätt att kämpa mot passiviteten; så jag inte ”möglar bort” och blir mer och mer isolerad. 

Ostrukturerad och förvirrad?

Nu känner jag mig ganska ostrukturerad och förvirrad. Någon som Roy protesterade emot. Men jag upplever nästan att jag förlorat styrseln lite. Jag följer inte upp initiativ jag tagit själv. Har inte ringt telefonsamtal som jag borde till exempel. Men det är kanske jag som trycker ner mig själv… 

Faktum är att jag tagit initiativ till sociala aktiviteter samt lösningar på jobbfronten som jag borde vara stolt över. Det kan vara så att det blir så positivt som det var ett tag i höstas igen. 

Närmast på att göra-listan

Morgondagens dagsplan?

  • Justera dygnsrytmen. 
    • Varva ner med läsning vid 21-22, senast.
    • Gå upp 7-8, senast.
  • Undersöka café-idén.
    • Lämpligt ställe? Öppettider? Får man sitta med dator där? (Det har jag ju läst om och sett på flera ställen, men det kanske inte passar överallt?)
  • Återuppta min gamla strategi med dagsplaner. 
    • Följa ett schema som jag utvärderar/skriver/förbättrar varje kväll. Utvärdera dagens samt skriver morgondagens. Morgondagens plan ska innehålla lagom mycket utmaning och motstånd. Det ska bli en prestation och något att vara stolt över, men inte så svårt så det inte blir av.
  • Något socialt. Ringa en kompis om gammal filmkvällsidé? 

Bild: Ed Yourdon (Flickr)