Etikettarkiv: ohälsa

Deadline-depression eller skrivkramp

Fick ett vältajmat återbesök hos min KBT-Lasse precis när min deadline-depression höll på att visa sig i förra veckan.

Plus- minus-lista.

Plus-/minuslista från Kbt-återbesöket.

Det är dags för utvärdering och nyansökan i projektet jag håller på med. Att skriva saker i verkligheten – som inte ”bara” ska ligga ute på nätet – kan trigga min perfektionism, depression, ångest, dåliga självkänsla, vad jag nu ska kalla det.

Det terapeuten gjorde var att sätta upp en plus- och minus-lista över min fobi för deadlines. Det var oerhört befriande. Skrivkrampen lossnade och jag satt sedan två dagar – i torsdags och fredags – och skrev som bara den! 

Det enda som talar för att jag inte skulle fixa uppgiften finns i mitt huvud. De faktiska omständigheterna är ju klara!

Besegrad depression på 20 veckor

Det blev helt fantastiska siffror när Kbt-Lasse och jag jämförde hälsoenkäten från januari och nu. Då var siffran (indikatorn) på ångest fjorton och depression tjugotre. Nu i juni blev de sex och åtta!

Ångesten har minskat med mer än hälften och depressionen med två tredjedelar!

Nu är jag skeptisk till sådana undersökningar, man vet inte riktigt vad de mäter egentligen, men visst 17 visar det på en tydlig tendens. Förutom undersökningen bedömde både terapeuten och jag att det gått klart framåt på de flesta områden. Riktigt, riktigt bra!

Det är en överdrift att påstå att vare sig depressionen eller ångesten är helt besegrade så klart, men jäklar vad härligt att få en förbättring bekräftad den sista kbt-sessionen! Nu är det slut på tryggheten hos min Kbt-Lasse, nu får jag klara mig själv. Hu…

Övervakad och filmad terapisession

På kbt-session nummer tretton var videokameran på. När man söker kbt-behandling hos en studentterapeut som går en psykologutbildning – då ingår det att terapin är ”övervakad” av handledare. Enda gången man märker det är när terapeuten plockar fram videokameran. (Eller rättare sagt; vi promenerar till videorummet.) En gång tidigare har han använt en bandspelare också.

Accepterar man det och har lite tajt i kassan rekommenderar jag den metoden (det kostar 100 kr/gång istället för 800!). Sedan får man ta med i beräkningen att studentterapeuterna saknar viss rutin och vana. Men värt att prova tycker jag absolut det är.

För min del tyckte jag inte inspelningen var nån stor grej. Jag kände mig lite obekväm en stund, men det släppte.

Uppdragen

Sessionen i sig handlade om att jag fixade mina två uppdrag bra och att nästa veckas uppdrag skulle fortsätta i samma spår.

  1. Jag ska vara på kontoret en timme mer per dag; 9-14.
  2. Jag ska fortsätta röjandet. Nästa steg är hallbyrån (gå igenom och ”organisera”) och ta tag i några större grejer som ligger och skräpar (en värdelös video och två stora gamla bandspelare har placerat sig på golvet, till exempel!).

Det kändes riktigt bra att återigen övervinna mina undvikandemonster i köksskåpen. Jag tror jag fixar monstren i byrålådorna också. Efter det är det i princip bara garderoben kvar innan ett ”jämviktsläge” har uppnåtts. Då börjar jag med en normal städrutin.

Vill inte alls vara på kontoret åtta timmar

Idag lyckades jag klämma ur mig min invändning mot åtta timmar på kontoret-konceptet. Ända sedan gymnasiet – då jag började fundera på hur mitt arbetsliv skulle se ut – har jag tänkt i banor av starta eget-idéer eller tillfälliga projekt.

  • Jag presenterar en idé.
    • Ett specifikt mål ska vara uppnått inom en viss tidsram.
  • Får grönt ljus.
  • Jag kör på.

Hur många timmar jag lägger ner och var jag är när jag utför dem, är av underordnad betydelse. Antingen fixar jag målet eller så gör jag det inte. Tar jag mig en slödag får jag så vackert ta och jobba mer en annan dag, om jag inte ligger före i planeringen eller har ”komptid” att ta ut.

Kbt-Lasse pekade på poängen; jag ska ha möjligheten att kunna välja. Nu kan jag inte välja att jobba åtta timmar på kontor eftersom jag får en ångestreaktion. Detta är jag helt med på. Trots att det går helt mot min intuition att öva på att vara inomhus specifika tider när värmen och solen kommer.

Fullständig stillhet

Soliga sommardagar är annars de enda gångerna då jag går ut ”frivilligt”. Då känner jag ett behov av att få en dos sol och värme. En kravlös eftermiddag ensam vid havet en sommardag – det är faktiskt bara då då jag upplever en total frånvaro av stress och ångest; en fullständig stillhet. Att inte kunna få stjäla mig några sådana dagar per år har jag svårt att föreställa mig. (Terapeuten reflektioner på det här antisociala beteendet då…? Vi kom inte in på det!)

Detta är anledningen till att jag drar mig till projekt där jag har frihet i tid och rum. Det spelar ingen roll exakt var och när jag gör jobbet, bara det blir gjort. Projektet som nu är på väg att starta handlar om att bygga upp en verksamhet på webben och passar till viktiga delar in i detta mönster.

Övergripande reflektioner

Kbt-Lasse frågade om hur jag tyckte det kändes på det övergripande planet. Jag berättade att det börjar gå upp för mig själv att jag faktiskt mår bättre. Det har hänt nu ett par gånger att jag suttit i soffan framför tv:n, passiv efter att jag käkat, och kommit på mig själv med att ha en gryende ångestorm i bröstet. Då har jag tvingat mig upp för att diska upp och…

…sedan mått mycket, mycket bättre!

Städa och jobba samma vecka – hur skulle det gå till!?

Ett städmonster som spökarVad är viktigast? Städa eller skaffa jobb? Jag ägnade mig inte åt mitt städuppdrag från förra kbt-sessionen den här veckan eftersom jag var tvungen att bli klar med en omgjord bidragsansökan väldigt snart (så föreningen får pengar till en framtida lön för mig!). Självklart tyckte jag det var en rationell förklaring och en vettig prioritering. Det tyckte inte terapeuten.

Att skjuta upp städning (ytterligare en gång) passar in i mitt undvikandemönster enligt honom. Jag som tyckte jag var så himla duktig när jag lyckades undvika att undvika ansökningsskrivandet (till slut, efter två veckors motstånd!) – och kommit över den gigantiska starttröskeln!

Visst fattar jag och håller väl med, till stora delar. Jag hade ju faktiskt kunna ägna mig åt skrivande 40 timmar (den arbetsuppgiften ingår i praktikjobbet!) och därmed ha fritiden kvar till städuppdraget.

Utpumpad

Det är inte så väldigt många som tycker det är omöjligt att städa hemma samma vecka som de måste skriva en ansökan på jobbet! Jag inser det orimliga… Men, men… Jobbsituationen är fullständigt ny och jag är helt utpumpad när jag kommer hem. Fattar inte riktigt heller hur jag ska fixa att handla och tvätta de veckor jag jobbar… (Det vill säga alla veckor!) Att vara trött är också en del i undvikandemönstret svarade terapeuten på den invändningen.

Slutsatsen är nog ändå att han har en större och viktigare poäng än vad jag har… Att organisera papper och prylar är en orimligt stor sak för mig. Något som hängt över mitt huvud i alla år.

Smuts och dammsugning fixar jag några centimeter bättre, det är inte samma sak. Jag flyttar och slår ihop högarna, stuvar undan dem när jag får besök, och dammsuger runt dem då och då, när dammråttorna blivit för många. Det händer alltför sällan men det är ändå väldigt mycket bättre än aldrig-nivån som gäller för organisering.

Hålla handen?

Kbt-Lasse sa att nästa steg är att han kommer med hem – till rätt miljö för problemet – om jag inte fixar ”pryl- och pappersorganiseringsuppdraget”. Det kändes som ett fullständigt absurt förslag. Så knäpp är jag väl inte? Men efter några minuter såg jag det rimliga. Har jag inte fixat organisering på långt över tio år(!?) så är det svårt att plötsligt ta tag i detta oöverstigliga berg. Detta trots att vi rotat och benat och försökt begränsa uppdraget i veckor nu. ”Bara högen i soffan” – till att börja med!

Undrar om det har en annan sida också? Det blir privat på ett annat sätt om han kommer hem… Då kan jag inte dölja mina egenheter bakom ord och förklaringar. Det blir verkligt. Det här känns riktigt, riktigt jobbigt.

Nu har jag bestämt mig för att offra lördagen för att ta tag i mitt liv… Alltså städ-, plock- och släng-uppdraget (som jag fortfarande inte vet hur jag ska benämna?). Känns som ett mycket bra beslut.

Vill sitta på kontoret åtta timmar – eller?

Annat som kom upp under kbt-session elva; Om jag verkligen vill jobba med min stress i arbetssituationer borde jag dels skapa mig en trivsam och bra arbetsplats och dels försiktigt öka min närvaro på kontoret. Jag vet att jag trivs bäst om jag får ”krypa undan” lite och inte sitta med ryggen mot dörren, som det blivit nu på min tillfälliga plats (som eventuellt kan bli mer långvarig).

Veckouppdrag

Förutom att ta tag i stökhögen hemma ytterligare en gång, skulle jag undersöka om det går att flytta skrivbordet på kontoret så jag kan påbörja processen där jag tillbringar längre och längre del av arbetstiden där. Jag vill ju verkligen kunna sitta mina åtta timmar på kontoret. Det skulle vara bra att skilja på arbete och fritid på det sättet och inte jobba hemma varje dag.

Den sista delen av uppdraget är avklarat. Jag frågade så fort jag kom till kontoret. En tyckte att jag skulle vänta tills den sjukskrivne – vars plats jag lånar – kanske(!) kommer tillbaka i juni. Den andre arbetskamraten tyckte jag kunde ta upp saken på måndagsmötet. Saken är den att skrivbordsskivan sitter spikad(!) i väggen och dessutom är längre än vad det lilla rummet är brett, så om jag ska få som jag vill behövs ett helt nytt skrivbord… Lite mycket begärt för några veckors praktik kanske? (Men detta är kanske min dåliga självkänsla som talar. Vet ej hur tuff jag ska vara. Ett annat litet problem jag har.)

Bilden kommer från oimax på Flickr och ligger under cc-licens.

Fy satan för vackert väder

Så då sitter jag inne igen med bultande hjärta, skinande sol och en ansökan som ska skrivas…

Känner en enorm frustration. Aggression nästan. Fast det riktas varken utåt eller inåt. Får en impuls att krossa en bildskärm eller strypa en katt, som omedelbart förvandlas till Flickr.com - iboy_danielett stort grått hål – passivitet. Ett sorgligt grått hål som slukar allt. Känner bara trötthet och sorgsenhet.

Magen hindrade mig från att komma till jobbet i förmiddags. Plus krånglet med att jag inte har egna nycklar än, men det är närmast en bisak. För en timme sedan tänkte jag ta mig ut en kort sväng till affären. Hörde grannar prata och skratta utanför porten. Orkade inte gå ut och öva socialiserande… De sitter väl där i vårsolen och trivs antar jag.

Då blir jag ännu mer vansinnigt meningslöst frustrerad när jag kommer på mig själv med att reagera så. Ännu mer ledsen, sorgsen, trött, tom och slutkörd…

Ska gå ut nu…

Bild: iboy_daniel på Flickr.