Etikettarkiv: psykisk ohälsa

Botten till toppen på fjorton timmar

Imorse – eländes elände. Ikväll – toppens toppen! Tur jag hade ett bokat engagemang på Åss Öppet hus på kvällen så jag fick träffa folk. Det behövdes. Att jobba hemma och stänga inne sig själv är inte rätt medicin vid deppdalar. Det vet jag ju egentligen.

Att ha minskat ner ”deppdalarna” till timmar istället för veckor och månader känns riktigt bra!

Ta på sig kostymen

Kanske skulle göra som Överlevnadskonstnären Anneli tipsade mig om… Hon beskrev hur hon tar på sig en kostym och samtidigt ta på sig rollen av en stark människa som klarar av det som livet kräver av en.

Detta känns rätt samtidigt som det går tvärs emot min gamla inställning; att vara naken och ärlig och visa vem jag är. Jag vill inte förställa mig. Jag vill våga visa mig svag och inte skämmas för det…

Jag anar att det inte finns en konflikt egentligen men får inte riktigt ihop det.

Att jag inte känner mig stark är ju inte ärligt. Visst sjutton är jag stark egentligen!? Det kanske krävs ett tankeknep som en ”kostym” för att jag ska visa mitt äkta, ärliga, riktiga och starka jag?

Det handlar ju inte om att låtsas vara stark, kunnig och kompetent på områden där jag inte är det.

Fick jag ihop det där ändå…?

Större än mig själv

Först mådde jag dåligt en period, sedan har det hänt andra saker som jag prioriterat. Därför har mitt bloggande legat nere ett tag. (Men lite mikrobloggande brukar jag hinna med.)

Utåtriktat uppdrag

Tänkte sammanfatta den senaste tidens händelser. Efter det att jag blev arbetslös vid nyår – och trillade ner i min gamla deppgrop så smått – har jag blivit vald till ett frivilliguppdrag i en organisation. Detta har inneburit en hel del som förr hade varit nästintill otänkbart för mig. Det handlar om telefonsamtal, möten, planering och ansvar.

För mindre än ett år sedan hade jag inte fattat frågan om någon bett mig ställa upp. Det hade varit en fullständigt obegriplig frågeställning. Hur skulle jag kunna fixa det? Lilla jag?

Saknar ångesten

Fror

Det är som om jag på ett ögonblick gått från en depressionslivsstil till en anti-depressionslivsstil. Istället för att sitta hemma och tycka synd om mig själv så jobbar jag för andra – för något som är större än mig själv. I går kväll så märkte jag att jag ”saknade” den vanliga ångestknuten i magen som jag ofta haft på kvällen. Har inte märkt av den på länge nu. Min gamla följeslagare morgondepressionen tror jag har börjat blekna till och med.

Stress

Tyvärr finns det faktorer som är stressiga. Dels besläktat med sånt som jag varit inblandat i själv tidigare, dels sånt som bara hamnat i knät på oss i styrgruppen. Det har varit mycket att göra. Eftersom jag kan disponera min arbetslösa tid fritt på dagarna har jag tagit på mig mycket av det. Jag har känt av den gamla stressreaktionen men vet hur jag hindrar den.

Det finns till och med ett hot som ifrågasätter projektet – vilket egentligen är makalöst stressande – men det rör inte mig personligen. Till och med den aspekt som har med mina tidigare bidrag att göra, berör mig inte personligen, så att säga. Jag litar på min grundläggande livsfilosofi och känner mig trygg i den. Det finns inga skelett i garderoben jag skäms för. Inklusive de saker jag kunde gjort bättre!

Här och nu finns jag med för att jag är övertygad om att jag kan hjälpa till i en fråga som är större än mig själv. Jag går ”i min värderade riktning” som en klok man sa en gång… (Min ”coach”; han blev överlycklig när jag berättade om uppdraget!)

Vårda, väx och sprid!

Nu, kände jag att det var dags att dela med mig av framstegen i mitt livsprojekt – må bra-projektet – igen.

Jag mår bra när jag inte tänker på vad jag ska göra för att må bra! Istället tänker jag på vad jag värdesätter och vårdar det så det gror, växer och sprider sig!

Må bra – inte alls meningen med livet

Jag vill skriva om

Idag fick jag en aha-upplevelse av det magnifika slaget! ACT-terapeuten Roy bjöd på den under vårt samtal. Jag berättade att jag höll på att grotta ner mig i mina depressionsovanor nu när jag blivit arbetslös; blir mer passiv, drar mig undan och förskjuter dygnet. Jag pratade om att jag borde försöka med mina dagsplaner igen så jag får struktur på dagarna. En strategi som faktiskt funkar, men som alltid brukar rinna ut i sanden efter ett tag. 

Varför ska du använda tekniken med dagsplaner? undrade Roy. 

Därför att jag mår bra av det, var mitt svar. 

Men den riktiga anledningen? Vad är det riktigt viktiga du vill? 

Jag såg väl ut som ett frågetecken för han fick påminna mig om övningen med värderingar vi gjorde någon av de första gångerna vi sågs. Ska det stå ”han var nöjd” på din gravsten? frågade terapeuten.

Varför jag ska göra saker och ting? Jo, därför att det för mig i min ”värderade riktning”. Roys favorituttryck som jag börjar fatta innebörden av nu. 

Övningen visade bland annat att jag vill inspirera och hjälpa andra människor i liknande situation som min. Den strävan för med sig att jag mår bra, som en bieffekt. En mycket viktig effekt men ändå en bieffekt. Det är inte det jag ska sikta på direkt, inte i första hand. Jag kände hur en viktig pusselbit föll på plats.

Det kändes som den klokaste visdom som någon någonsin berättat för mig. Jag gick ifrån dagens session med rakare rygg än på länge.

Det går upp å det går ner å det går upp…

Fy satan vad det pendlar nu’rå… Vaknar på botten, kämpar mig upp, halkar ner igen på eftermiddagen, kämpar mig upp…

Vinay Deep - Flickr

Det går upp å ner.

Foto: Vinay Deep, Flickr

  • Morgondepp.
    • Promenad. Motion, ljus och frisk luft.
    • Handla. 
  • Mår bra mitt på dan.
    • Negativt besked från tilltänkt samarbetspartner. De ”har för mycket att göra”.
    • Oväntad och trevlig kontakt med gammal intressent inom mitt gamla webbprojekt.
  • Eftermiddagsdepp. Övertrött. Dags att dra något gammalt över huvudet-depp.
    • Messar med tre stycken gamla arbetskamrater. Reder ut ett problem som inte var ett problem.
    • Kommer iväg utanför dörren igen, till slut. Fika med den halvnya/oväntade kontakten. 
    • Messade kompis om filmkväll vi spånade på för länge sedan.
  • Mår bra på kvällen, men börjar sucka och stöna lite…
    • Dags att ”belöna” mig på nåt sätt. Det har ju egentligen varit en bra dag med en hel del aktivitet. 
    • Lite tomatchoklad och en bok kanske?

Känner att jag gjort riktigt bra saker idag. Höjdpunkten var närmare en timmes trevligt telefonsamtal med en människa som jag inte pratat med förr! – Och sedan träffa honom ”live” via föreningen han är aktiv i. – Otroligt häftigt. Vi pratade webbprojekt, EQ och personlig utveckling, typ…

Annat jag kan göra imorgon; frissan, ta med bok/dator och sitta på café, ringa kompis, mm. Sedan finns det några ”borden” som känns motiga; hur gör jag med dem? Laga mat, strukturera upp mitt projekt, fixa cykel, dokumentera (eller förklara i alla fall) ACT-terapin med mera…

Sitta ute och jobba?

Idag fick min terapeut, Roy, något att bita i. Jag känner tydligt hur passiviteten och depressionstendenserna har slitit i mig de senaste veckorna sedan projektet ”lades på is” och jag blev arbetslös. Hur ska jag göra för att inte glida närmare och närmare avgrunden och till slut trilla dit riktigt ordentligt? 

Dagsschema utan passivitet

Ett tänkvärt råd jag fick var att fundera ut hur mitt dagsschema skulle se ut om jag tänkte bort depressionen och passiviteten.

Ok… Tja, något i den här stilen…

Kvinna med laptop på café

  • Morgon
    • Se till att kroppen vaknar. Svettas en gnutta; cykla, simma eller åtminstone ta en promenad. 
  • Förmiddag
    • Ta en frukost samt gå igenom e-post och rss-flöden (nyheter).Varför inte göra detta ute nånstans? Sitta på ett café en timme eller två på förmiddagen? Förutom att jag ”kommer igång” och besegrar passiviteten får jag ju en social övning också. Om det funkar borde det bli en riktig kick…
    • Jobb/projektaktiviteter.
      • Se till att detta inkluderar människor i verkliga livet. Det jag är dålig på… Underhålla gamla kontakter  samt skapa nya.
  • Lunch
    • Kanske tillsamman med någon bekanting?
  • Eftermiddag
    • Mer jobb/projektaktiviteter.
      • Boka in besök hos någon som kan stötta eller hjälpa till? Arbeta för en anställning/samarbete med intressant organisation/företag/tilltänkt arbetsgivare.
    • Må bra-aktiviteter
      • Ev. boka in andra sociala eller meningsfulla aktiviteter.
  • Sen em/tidig kväll
    • Laga mat och käka
    • Ringa/umgås med släkt och vänner. (Ok, inte varje dag. Men någon gång per vecka!)
  • Kväll
    • Egen aktivitet; ”hobby”. Eller se på film. I undantagsfall teve…
    • Varva ner innan läggdags; läsa och koppla av. 

Så… Vad 17 skulle vara så himla omöjligt med ett sånt dagsschema? (Om man nu bortser från att jag får sämre ekonomi utan jobb!) Egentligen…? Jaja, det är en bra utgångspunkt för framtida dagsplaner i alla fall. 

Ute bland folk

Roy tände till lite när jag pratade om café-idén. Jag undrar själv om det är något tokigt i det konceptet. Det finns ju en del som gör så på vissa ställen. Han tyckte jag skulle undersöka eller försöka detta och rapportera via e-post efter en vecka hur det gått. Jag har ju skaffat bärbar dator och sett till att mobilen funkar som modem, så det är praktiskt möjligt.

Lockande sätt att kämpa mot passiviteten; så jag inte ”möglar bort” och blir mer och mer isolerad. 

Ostrukturerad och förvirrad?

Nu känner jag mig ganska ostrukturerad och förvirrad. Någon som Roy protesterade emot. Men jag upplever nästan att jag förlorat styrseln lite. Jag följer inte upp initiativ jag tagit själv. Har inte ringt telefonsamtal som jag borde till exempel. Men det är kanske jag som trycker ner mig själv… 

Faktum är att jag tagit initiativ till sociala aktiviteter samt lösningar på jobbfronten som jag borde vara stolt över. Det kan vara så att det blir så positivt som det var ett tag i höstas igen. 

Närmast på att göra-listan

Morgondagens dagsplan?

  • Justera dygnsrytmen. 
    • Varva ner med läsning vid 21-22, senast.
    • Gå upp 7-8, senast.
  • Undersöka café-idén.
    • Lämpligt ställe? Öppettider? Får man sitta med dator där? (Det har jag ju läst om och sett på flera ställen, men det kanske inte passar överallt?)
  • Återuppta min gamla strategi med dagsplaner. 
    • Följa ett schema som jag utvärderar/skriver/förbättrar varje kväll. Utvärdera dagens samt skriver morgondagens. Morgondagens plan ska innehålla lagom mycket utmaning och motstånd. Det ska bli en prestation och något att vara stolt över, men inte så svårt så det inte blir av.
  • Något socialt. Ringa en kompis om gammal filmkvällsidé? 

Bild: Ed Yourdon (Flickr)

Hur det är att inte ha ångest eller depression

På min arbetsplats under hösten… Där har jag upplevt mitt arbetslivs bästa stunder.

Där kände jag att jag var del av en gemenskap. Där fick jag prova på känslan av tillhörighet. Det kändes som om jag för första gången kunde glömma bort att vara självkritisk och ångestfylld tillsammans med andra. Jag placerade inte mig själv utanför gruppen. Jag vågade ta plats i gruppen – precis som vem som helst.

Det gav mig en helt otrolig inblick i hur det är att vara en människa utan ångest, depression och dålig självkänsla. Det var en fantastisk känsla!