Etikettarkiv: städning

Jag är inte oduglig

Var på det planerade återbesöket hos min KBT-Lasse för några dagar sedan. Jag märker hur jag lägger energin på jobbet istället för på de privata sidorna. Städning och ordning hemma har fått stå tillbaka igen. ”Veckouppdraget” den här gången blir att komma på olika praktiska sätt att påminna mig själv göra det jag vet jag mår bra av. En extra bonusträff är inbokad.

Självkänsla – efter konflikt

Sedan berättade jag för terapeuten om hur jag och min dåliga självkänsla håller på att se till att jag blir överkörd på det nya jobbet.

  • ”Jag duger inte”.
  • ”Jag är inte värd något”.
  • ”Inte ska jag komma här och tro att jag är något”.

Efteråt (eller i samband med det?) stod jag upp för mig själv på ett sätt jag aldrig gjort förut.

I verkligheten!

På jobbet!!

Lilla jag!!!

Dessa grundstenar som följt mig hela livet vändes till motsatsen. Förut har jag bara mentalt lyckats ställa om några minuter i taget. Nu känner jag att läget har varit riktigt stabilt. En riktig revolution för mig! Det har varat i ett par veckor nu ungefär, så jag hoppas det håller i sig.

  • Jag duger!
  • Jag är värd något!
  • Jag får ta plats!

Vilket fantastisk känsla! Jag låter mig inte trampas på! Jag lägger mig inte platt. Jag slår inte knut på mig själv av flexibilitet. Som bonus känner jag att jag faktiskt inte behöver driva min ståndpunkt så långt så jag blir nån ”rättshaverist” heller. Om andra inte förstår min poäng – ”mitt värde” – så behöver jag inte bli sur, förolämpad eller fyrkantig. Jag är lika mycket värd ändå! Bara jag ser till att visa min ståndpunkt på ett lämpligt sätt vid ett lämpligt tillfälle. 

Min hjärna svindlar när jag tänker på det. Den senaste veckan i mitt liv har varit en fantastisk upplevelse. För första gången står jag upp för något som är viktigt för mig och jag känner att jag gör det på ett bra sätt.

Konstigt nog har den inte inneburit att jag plötsligt blivit förtjust i att hålla ordning hemma. Synd… Jag måste alltså se till att inte förlora mig i jobbet nu. – Påminna mig själv om att ha kul på fritiden och vara lite social utanför kontoret också…

Fungerande städrutin

Givetvis(?) gick veckans kbt-uppdrag bra. Jag skulle backa ett steg och göra om förra veckans uppgift. Det som inte funkade då var att lyfta uppgiften till en medveten nivå. Eller rättare sagt ta hand om mitt inre motstånd på ett medvetet sätt. Jag ska inte fastna och stanna kvar i känslan utan ta tag i problemet och bena ut det. Nu har jag påbörjat en fungerande städrutin och det känns väldigt bra.

Motstånd

Det finns kvar ett tydligt motstånd som säger att det inte är bra nog. Att jag inte fixar det på ett bra sätt och att det är lika bra att ge upp. Jag kan fortsätta kravla runt på botten där jag känner mig hemma. Knepet är att ”lyfta upp” känslan på medveten nivå. Jag har ju en tydlig bild av hur det ser ut och känns när det funkar bra. Genom att påminna mig om det kommer jag förbi motståndet. Inte alltid så himla enkelt, men det funkar efter en del övning.

Socialt

Det mentala stökmonstret är egentligen samma motstånd som finns på det sociala området. – Jag fixar det inte. Räcker inte till. Duger inte. Det är inte lönt. Det spelar ingen roll.

Nästa vecka ska jag ta plats socialt; köpa en kaka och bjuda anställda och styrelse på föreningens kontor där jag praktiserat ett par månader. Bidragsansökan som varit på gång i ett halvår har nu blivit godkänd och jag kommer äntligen att bli anställd. Det ska firas!

För att göra det här till en lite större utmaning ska jag också se till att ställa mig i en kö full med hemska otåliga och elaka människor när jag köper kakan. Typ… :-)

Mer information:
Bilden: cocube på Flickr, cc-licens.

Kbt-session 17

Fy 17… Jag fixar inte att blogga på det här sättet. Det passar inte mig. Istället för att rabbla upp de viktiga punkterna vid varje kbt-session borde jag ta upp saker ämnesvis i anslutning till terapin. Gärna i flera inlägg. Det skulle funka bättre. Synd att det dröjde så länge innan jag kom på det bara…

Den här kbt-veckan borde jag skriva cirka fyra inlägg, istället för att klämma in flera i samma, om dessa ämnen; kvällsdepressionen (redan gjort!), städrutin, köande och schema. (Men nu är det så få sessioner kvar så jag vet inte om jag kommer att följa mitt eget råd.)

Kognitiv beteendeterapi – session 17 (i onsdags)

Förutom att prata kvälldepression tog vi upp detta på sessionen:

Städrutin

Efter en lång tids stökande, röjande, organiserande samt arkeologiska utgrävningar börjar det bli dags att få igång en fungerande städrutin. Lägenheten befinner sig i närheten av ett instabilt jämviktsläge som kan beskrivas som ”okej”. Om jag från och med nu håller mig till en normal städrutin – och framför allt kontinuerligt fixar alla ”att göra”-saker som brukar hamna i högar (papper, grejer, tidningar, eventuellt kanske bra att ha-prylar, med mera; släng eller spara på rätt ställe!) så kommer jag känna att situationen på hemmafronten är under kontroll. Inga mer övermäktiga, depressiva hopplöshetskänslor på det området!

Rutinen i sig är inget märkvärdig; damma, dammsuga, ta toaletter och kök samt det viktigaste(!?); fixa de ”att göra”-högar som kanske börjat bildas under veckan (vilket inte borde hända eftersom jag ska fixa vad-det-nu-är när jag håller det i handen första gången!). Att genomföra denna rutin en gång är veckans kbt-uppdrag ett.

Köande

Uppdrag två är på det jobbiga sociala området; ”ta plats” i ett kö-sammanhang. Detta uppdrag är redan avklarat.

Jag ställde mig i ostkön i Saluhallen på Kungstorget i fredags. Det var helt klart en jobbig tröskel som jag tog mig över och jag kände mig besvärad, men jag fixade det. Jag till och med tappade en ostbit (alla tittar på mig och tycker jag är dum!) när jag skulle provsmaka, men lyckades strunta i det. Sedan pallrade jag mig iväg till systembolaget mitt i smeten i Nordstan sekunderna innan fredagsrusningen för att fråga efter ett vin som skulle passa till osten. Det var ingen kö egentligen till informationsdisken i butiken, men så mycket folk runtomkring så det ändå passade som en övning. Där tyckte jag att jag briljerade.

  • Jag drog mig för att prata med säljaren men gjorde det ändå.
  • Jag missuppfattade hans fråga om vilka ostar jag hade, men rättade bara till informationen utan att känna mig alltför dum.
  • Sedan lyckades jag svara på ungefär samma skämtsamma sätt som säljaren när han ”berömde” mig för att vara en idealkund som valt tre ostar av samma typ. – Det blir ju enklare att hitta ett vin som passar då. – Jag minns inte vad jag svarade, men det kändes riktigt bra

Schema

I någon vecka eller två har terapeuten pratat om att man kan ta hjälp av ett veckoschema, eller dagschema för att avhjälpa ”övermäktighetskänslor”. (Detta motsvarar ju mina gamla ”dagsplaner”.) Jag fattar ju fortfarande inte riktigt hur jag ska fixa att jobba åtta timmar per dag och samma vecka hinna med allt annat; städa, handla, tvätta, vara social, utföra ärenden, med mera…

Denna veckan kom schemaförslaget upp i samband med att jag kommit på mig själv med att bli irriterad på ett ”dunkande” i cykeln – som jag aldrig gör något åt! Jag stannar kvar i en emotionell (känslomässig) nivå när jag blir mer och mer irriterad – utan att göra något åt det. Jag måste lyfta upp problemet och ta tag i det på rationell och ”medveten” nivå.

Just nu – igår

Gårdagens mikrobloggande.

Söndag, 18 maj, 2008

  • 19:49 Förlamande trötthet. – Kan d ha med att göra att Q stuckit hem o jag borde ta ett städpass?
  • 20:09 Fan också. Disktricket funka’nte. Mår fortfarande dåligt.
  • 21:01 Ok då. ”Skurtricket” funkade. Skurade element o golv i köket. Tog fläckar jag tittat på i år å dar. Känns skönt!

Fredag, 16 maj, 2008

  • 08:06 Seg seppdipp igår kväll oxo. Såg på en film.
  • 08:50 En cykeltur till kontoret piggar upp lite. Men fortsätter sucka djupt ändå… Suckarnas mästare kallades jag en gång… :-/
  • 12:41 Nä, fredagsrusning på Saluhallen funkade inte…
  • 13:32 Härligt! Fick precis reda på att jag får träffa, inte bara en – det visste jag innan – utan två, gamla trevliga kompisar ikväll!
  • 19:47 Fönstertvätt avklarad! Q blev djupt imponerad!
  • 19:48 På väg ut på krogen för första gången på år och dar! En kompis som fyller år. :-)
  • 21:25 Underbart att träffa gamla kompisar. Det händer alltför sällan. Det blev några vrålskratt och ett par Guinness på Bishop´s Arms.

Torsdag, 15 maj, 2008

  • 10:47 Skriver blogginlägg. stillheten.wordpress.com/
  • 11:55 Sådärja! När man skriver ett blogginlägg om huvudvärken så kommer den smygande i verkligheten. Tar lunchpaus!
  • 17:34 Kbt-köövning: brödkön i Saluhallen försvann när jag väl ställde mig där. Men pratade med vänlig kvinna o köpte en dinkellimpa.

Mina Twitter-inlägg ihopklumpade och postade via LoudTwitter.

Socialt ostinköp och rejält röj i garderoben

Kbt-session femton handlade om stök, arbetstid och socialt uppdrag. Jag har fixat stökuppdraget och sex timmars arbetstid. Att ta upp musikspelande med grannarna gick inte alls. Total blockering. Det hade kanske funkat om det inte varit ett kbt-uppdrag, men nu blev det en jättegrej. Fruktansvärt jobbigt…

Nästa veckouppdrag:

  • försöka bli klar med ”stöket” (ta det sista i garderoben) – så jag sedan kan börja med en normal städrutin
  • jobba sju timmar per dag
  • ringa nån kompis som jag inte ringt på länge
  • besöka Saluhallen två gånger och prata med säljare för att hitta nåt spännande att köpa. (Ost är mitt eget förslag. Men ska alltså hitta på en grej till…)

Kompisar ringde jag med en gång när jag kom hem. Den delen är redan avklarad. Riktigt trevligt. Samtidigt tragiskt att jag inte bättre underhåller de vänskapsband jag fortfarande har kvar. Vänner är en viktig faktor för att må bra, det vet jag ju om!

Övervakad och filmad terapisession

På kbt-session nummer tretton var videokameran på. När man söker kbt-behandling hos en studentterapeut som går en psykologutbildning – då ingår det att terapin är ”övervakad” av handledare. Enda gången man märker det är när terapeuten plockar fram videokameran. (Eller rättare sagt; vi promenerar till videorummet.) En gång tidigare har han använt en bandspelare också.

Accepterar man det och har lite tajt i kassan rekommenderar jag den metoden (det kostar 100 kr/gång istället för 800!). Sedan får man ta med i beräkningen att studentterapeuterna saknar viss rutin och vana. Men värt att prova tycker jag absolut det är.

För min del tyckte jag inte inspelningen var nån stor grej. Jag kände mig lite obekväm en stund, men det släppte.

Uppdragen

Sessionen i sig handlade om att jag fixade mina två uppdrag bra och att nästa veckas uppdrag skulle fortsätta i samma spår.

  1. Jag ska vara på kontoret en timme mer per dag; 9-14.
  2. Jag ska fortsätta röjandet. Nästa steg är hallbyrån (gå igenom och ”organisera”) och ta tag i några större grejer som ligger och skräpar (en värdelös video och två stora gamla bandspelare har placerat sig på golvet, till exempel!).

Det kändes riktigt bra att återigen övervinna mina undvikandemonster i köksskåpen. Jag tror jag fixar monstren i byrålådorna också. Efter det är det i princip bara garderoben kvar innan ett ”jämviktsläge” har uppnåtts. Då börjar jag med en normal städrutin.

Vill inte alls vara på kontoret åtta timmar

Idag lyckades jag klämma ur mig min invändning mot åtta timmar på kontoret-konceptet. Ända sedan gymnasiet – då jag började fundera på hur mitt arbetsliv skulle se ut – har jag tänkt i banor av starta eget-idéer eller tillfälliga projekt.

  • Jag presenterar en idé.
    • Ett specifikt mål ska vara uppnått inom en viss tidsram.
  • Får grönt ljus.
  • Jag kör på.

Hur många timmar jag lägger ner och var jag är när jag utför dem, är av underordnad betydelse. Antingen fixar jag målet eller så gör jag det inte. Tar jag mig en slödag får jag så vackert ta och jobba mer en annan dag, om jag inte ligger före i planeringen eller har ”komptid” att ta ut.

Kbt-Lasse pekade på poängen; jag ska ha möjligheten att kunna välja. Nu kan jag inte välja att jobba åtta timmar på kontor eftersom jag får en ångestreaktion. Detta är jag helt med på. Trots att det går helt mot min intuition att öva på att vara inomhus specifika tider när värmen och solen kommer.

Fullständig stillhet

Soliga sommardagar är annars de enda gångerna då jag går ut ”frivilligt”. Då känner jag ett behov av att få en dos sol och värme. En kravlös eftermiddag ensam vid havet en sommardag – det är faktiskt bara då då jag upplever en total frånvaro av stress och ångest; en fullständig stillhet. Att inte kunna få stjäla mig några sådana dagar per år har jag svårt att föreställa mig. (Terapeuten reflektioner på det här antisociala beteendet då…? Vi kom inte in på det!)

Detta är anledningen till att jag drar mig till projekt där jag har frihet i tid och rum. Det spelar ingen roll exakt var och när jag gör jobbet, bara det blir gjort. Projektet som nu är på väg att starta handlar om att bygga upp en verksamhet på webben och passar till viktiga delar in i detta mönster.

Övergripande reflektioner

Kbt-Lasse frågade om hur jag tyckte det kändes på det övergripande planet. Jag berättade att det börjar gå upp för mig själv att jag faktiskt mår bättre. Det har hänt nu ett par gånger att jag suttit i soffan framför tv:n, passiv efter att jag käkat, och kommit på mig själv med att ha en gryende ångestorm i bröstet. Då har jag tvingat mig upp för att diska upp och…

…sedan mått mycket, mycket bättre!

Sjukdom eller stökig lägenhet – vad kom först?

Såg att en vänlig själ kommenterat ett av mina blogginlägg på sin egen blogg. Kul men det kändes bakvänt…

Hittade en intressant blogg. Om hur det kan gå när man inte röjer och håller ordning, man blir sjuk!!! Se själva>>> Börja röja så ser ni en glimt av paradiset.

Till minst 100% är jag säker på att stöket är en följd av mina depressions- och ångestproblem – inte tvärtom! Sedan är det ju så att jag mår sämre och sämre ju mer jag undviker att ta tag i stöket och det var antagligen den delen som skribenten såg, och också har rätt i så klart.

Min poäng är denna; jag mår bättre och bättre när jag nu konsekvent tar tag i sånt jag (på grund av sjukdom) undvikit; vissa sociala kontakter, motion, samt stök, diskning och städning. Det var ju det, det kommenterade inlägget handlade om och det är också anledningen till att jag skriver denna blogg. Jag såg en glimt av ”paradiset” (ja ja – en aning överdrivet!) och upplevde en stor tillfredsställelse med att ha påbörjat en positiv utveckling. Jag ”genomskådade” kbt-behandlingen och upptäckte att den fungerade!

Men visst påminner det om hönan eller ägget-problemet. Vilket kom först? Inget! Båda utvecklades fram genom evolutionen. Det frö till depression och ångest som startade mina stökproblem var säkerligen mycket mindre när det hela började en gång i tiden. Sedan dess har både stöket och sjukdomen blivit värre. De har gått hand i hand, ungefär som hönan och ägget.