Etikettarkiv: städning

Jag är inte oduglig

Var på det planerade återbesöket hos min KBT-Lasse för några dagar sedan. Jag märker hur jag lägger energin på jobbet istället för på de privata sidorna. Städning och ordning hemma har fått stå tillbaka igen. ”Veckouppdraget” den här gången blir att komma på olika praktiska sätt att påminna mig själv göra det jag vet jag mår bra av. En extra bonusträff är inbokad.

Självkänsla – efter konflikt

Sedan berättade jag för terapeuten om hur jag och min dåliga självkänsla håller på att se till att jag blir överkörd på det nya jobbet.

  • ”Jag duger inte”.
  • ”Jag är inte värd något”.
  • ”Inte ska jag komma här och tro att jag är något”.

Efteråt (eller i samband med det?) stod jag upp för mig själv på ett sätt jag aldrig gjort förut.

I verkligheten!

På jobbet!!

Lilla jag!!!

Dessa grundstenar som följt mig hela livet vändes till motsatsen. Förut har jag bara mentalt lyckats ställa om några minuter i taget. Nu känner jag att läget har varit riktigt stabilt. En riktig revolution för mig! Det har varat i ett par veckor nu ungefär, så jag hoppas det håller i sig.

  • Jag duger!
  • Jag är värd något!
  • Jag får ta plats!

Vilket fantastisk känsla! Jag låter mig inte trampas på! Jag lägger mig inte platt. Jag slår inte knut på mig själv av flexibilitet. Som bonus känner jag att jag faktiskt inte behöver driva min ståndpunkt så långt så jag blir nån ”rättshaverist” heller. Om andra inte förstår min poäng – ”mitt värde” – så behöver jag inte bli sur, förolämpad eller fyrkantig. Jag är lika mycket värd ändå! Bara jag ser till att visa min ståndpunkt på ett lämpligt sätt vid ett lämpligt tillfälle. 

Min hjärna svindlar när jag tänker på det. Den senaste veckan i mitt liv har varit en fantastisk upplevelse. För första gången står jag upp för något som är viktigt för mig och jag känner att jag gör det på ett bra sätt.

Konstigt nog har den inte inneburit att jag plötsligt blivit förtjust i att hålla ordning hemma. Synd… Jag måste alltså se till att inte förlora mig i jobbet nu. – Påminna mig själv om att ha kul på fritiden och vara lite social utanför kontoret också…

Fungerande städrutin

Givetvis(?) gick veckans kbt-uppdrag bra. Jag skulle backa ett steg och göra om förra veckans uppgift. Det som inte funkade då var att lyfta uppgiften till en medveten nivå. Eller rättare sagt ta hand om mitt inre motstånd på ett medvetet sätt. Jag ska inte fastna och stanna kvar i känslan utan ta tag i problemet och bena ut det. Nu har jag påbörjat en fungerande städrutin och det känns väldigt bra.

Motstånd

Det finns kvar ett tydligt motstånd som säger att det inte är bra nog. Att jag inte fixar det på ett bra sätt och att det är lika bra att ge upp. Jag kan fortsätta kravla runt på botten där jag känner mig hemma. Knepet är att ”lyfta upp” känslan på medveten nivå. Jag har ju en tydlig bild av hur det ser ut och känns när det funkar bra. Genom att påminna mig om det kommer jag förbi motståndet. Inte alltid så himla enkelt, men det funkar efter en del övning.

Socialt

Det mentala stökmonstret är egentligen samma motstånd som finns på det sociala området. – Jag fixar det inte. Räcker inte till. Duger inte. Det är inte lönt. Det spelar ingen roll.

Nästa vecka ska jag ta plats socialt; köpa en kaka och bjuda anställda och styrelse på föreningens kontor där jag praktiserat ett par månader. Bidragsansökan som varit på gång i ett halvår har nu blivit godkänd och jag kommer äntligen att bli anställd. Det ska firas!

För att göra det här till en lite större utmaning ska jag också se till att ställa mig i en kö full med hemska otåliga och elaka människor när jag köper kakan. Typ… :-)

Mer information:
Bilden: cocube på Flickr, cc-licens.

Kbt-session 17

Fy 17… Jag fixar inte att blogga på det här sättet. Det passar inte mig. Istället för att rabbla upp de viktiga punkterna vid varje kbt-session borde jag ta upp saker ämnesvis i anslutning till terapin. Gärna i flera inlägg. Det skulle funka bättre. Synd att det dröjde så länge innan jag kom på det bara…

Den här kbt-veckan borde jag skriva cirka fyra inlägg, istället för att klämma in flera i samma, om dessa ämnen; kvällsdepressionen (redan gjort!), städrutin, köande och schema. (Men nu är det så få sessioner kvar så jag vet inte om jag kommer att följa mitt eget råd.)

Kognitiv beteendeterapi – session 17 (i onsdags)

Förutom att prata kvälldepression tog vi upp detta på sessionen:

Städrutin

Efter en lång tids stökande, röjande, organiserande samt arkeologiska utgrävningar börjar det bli dags att få igång en fungerande städrutin. Lägenheten befinner sig i närheten av ett instabilt jämviktsläge som kan beskrivas som ”okej”. Om jag från och med nu håller mig till en normal städrutin – och framför allt kontinuerligt fixar alla ”att göra”-saker som brukar hamna i högar (papper, grejer, tidningar, eventuellt kanske bra att ha-prylar, med mera; släng eller spara på rätt ställe!) så kommer jag känna att situationen på hemmafronten är under kontroll. Inga mer övermäktiga, depressiva hopplöshetskänslor på det området!

Rutinen i sig är inget märkvärdig; damma, dammsuga, ta toaletter och kök samt det viktigaste(!?); fixa de ”att göra”-högar som kanske börjat bildas under veckan (vilket inte borde hända eftersom jag ska fixa vad-det-nu-är när jag håller det i handen första gången!). Att genomföra denna rutin en gång är veckans kbt-uppdrag ett.

Köande

Uppdrag två är på det jobbiga sociala området; ”ta plats” i ett kö-sammanhang. Detta uppdrag är redan avklarat.

Jag ställde mig i ostkön i Saluhallen på Kungstorget i fredags. Det var helt klart en jobbig tröskel som jag tog mig över och jag kände mig besvärad, men jag fixade det. Jag till och med tappade en ostbit (alla tittar på mig och tycker jag är dum!) när jag skulle provsmaka, men lyckades strunta i det. Sedan pallrade jag mig iväg till systembolaget mitt i smeten i Nordstan sekunderna innan fredagsrusningen för att fråga efter ett vin som skulle passa till osten. Det var ingen kö egentligen till informationsdisken i butiken, men så mycket folk runtomkring så det ändå passade som en övning. Där tyckte jag att jag briljerade.

  • Jag drog mig för att prata med säljaren men gjorde det ändå.
  • Jag missuppfattade hans fråga om vilka ostar jag hade, men rättade bara till informationen utan att känna mig alltför dum.
  • Sedan lyckades jag svara på ungefär samma skämtsamma sätt som säljaren när han ”berömde” mig för att vara en idealkund som valt tre ostar av samma typ. – Det blir ju enklare att hitta ett vin som passar då. – Jag minns inte vad jag svarade, men det kändes riktigt bra

Schema

I någon vecka eller två har terapeuten pratat om att man kan ta hjälp av ett veckoschema, eller dagschema för att avhjälpa ”övermäktighetskänslor”. (Detta motsvarar ju mina gamla ”dagsplaner”.) Jag fattar ju fortfarande inte riktigt hur jag ska fixa att jobba åtta timmar per dag och samma vecka hinna med allt annat; städa, handla, tvätta, vara social, utföra ärenden, med mera…

Denna veckan kom schemaförslaget upp i samband med att jag kommit på mig själv med att bli irriterad på ett ”dunkande” i cykeln – som jag aldrig gör något åt! Jag stannar kvar i en emotionell (känslomässig) nivå när jag blir mer och mer irriterad – utan att göra något åt det. Jag måste lyfta upp problemet och ta tag i det på rationell och ”medveten” nivå.

Just nu – igår

Gårdagens mikrobloggande.

Söndag, 18 maj, 2008

  • 19:49 Förlamande trötthet. – Kan d ha med att göra att Q stuckit hem o jag borde ta ett städpass?
  • 20:09 Fan också. Disktricket funka’nte. Mår fortfarande dåligt.
  • 21:01 Ok då. ”Skurtricket” funkade. Skurade element o golv i köket. Tog fläckar jag tittat på i år å dar. Känns skönt!

Fredag, 16 maj, 2008

  • 08:06 Seg seppdipp igår kväll oxo. Såg på en film.
  • 08:50 En cykeltur till kontoret piggar upp lite. Men fortsätter sucka djupt ändå… Suckarnas mästare kallades jag en gång… :-/
  • 12:41 Nä, fredagsrusning på Saluhallen funkade inte…
  • 13:32 Härligt! Fick precis reda på att jag får träffa, inte bara en – det visste jag innan – utan två, gamla trevliga kompisar ikväll!
  • 19:47 Fönstertvätt avklarad! Q blev djupt imponerad!
  • 19:48 På väg ut på krogen för första gången på år och dar! En kompis som fyller år. :-)
  • 21:25 Underbart att träffa gamla kompisar. Det händer alltför sällan. Det blev några vrålskratt och ett par Guinness på Bishop´s Arms.

Torsdag, 15 maj, 2008

  • 10:47 Skriver blogginlägg. stillheten.wordpress.com/
  • 11:55 Sådärja! När man skriver ett blogginlägg om huvudvärken så kommer den smygande i verkligheten. Tar lunchpaus!
  • 17:34 Kbt-köövning: brödkön i Saluhallen försvann när jag väl ställde mig där. Men pratade med vänlig kvinna o köpte en dinkellimpa.

Mina Twitter-inlägg ihopklumpade och postade via LoudTwitter.

Socialt ostinköp och rejält röj i garderoben

Kbt-session femton handlade om stök, arbetstid och socialt uppdrag. Jag har fixat stökuppdraget och sex timmars arbetstid. Att ta upp musikspelande med grannarna gick inte alls. Total blockering. Det hade kanske funkat om det inte varit ett kbt-uppdrag, men nu blev det en jättegrej. Fruktansvärt jobbigt…

Nästa veckouppdrag:

  • försöka bli klar med ”stöket” (ta det sista i garderoben) – så jag sedan kan börja med en normal städrutin
  • jobba sju timmar per dag
  • ringa nån kompis som jag inte ringt på länge
  • besöka Saluhallen två gånger och prata med säljare för att hitta nåt spännande att köpa. (Ost är mitt eget förslag. Men ska alltså hitta på en grej till…)

Kompisar ringde jag med en gång när jag kom hem. Den delen är redan avklarad. Riktigt trevligt. Samtidigt tragiskt att jag inte bättre underhåller de vänskapsband jag fortfarande har kvar. Vänner är en viktig faktor för att må bra, det vet jag ju om!

Övervakad och filmad terapisession

På kbt-session nummer tretton var videokameran på. När man söker kbt-behandling hos en studentterapeut som går en psykologutbildning – då ingår det att terapin är ”övervakad” av handledare. Enda gången man märker det är när terapeuten plockar fram videokameran. (Eller rättare sagt; vi promenerar till videorummet.) En gång tidigare har han använt en bandspelare också.

Accepterar man det och har lite tajt i kassan rekommenderar jag den metoden (det kostar 100 kr/gång istället för 800!). Sedan får man ta med i beräkningen att studentterapeuterna saknar viss rutin och vana. Men värt att prova tycker jag absolut det är.

För min del tyckte jag inte inspelningen var nån stor grej. Jag kände mig lite obekväm en stund, men det släppte.

Uppdragen

Sessionen i sig handlade om att jag fixade mina två uppdrag bra och att nästa veckas uppdrag skulle fortsätta i samma spår.

  1. Jag ska vara på kontoret en timme mer per dag; 9-14.
  2. Jag ska fortsätta röjandet. Nästa steg är hallbyrån (gå igenom och ”organisera”) och ta tag i några större grejer som ligger och skräpar (en värdelös video och två stora gamla bandspelare har placerat sig på golvet, till exempel!).

Det kändes riktigt bra att återigen övervinna mina undvikandemonster i köksskåpen. Jag tror jag fixar monstren i byrålådorna också. Efter det är det i princip bara garderoben kvar innan ett ”jämviktsläge” har uppnåtts. Då börjar jag med en normal städrutin.

Vill inte alls vara på kontoret åtta timmar

Idag lyckades jag klämma ur mig min invändning mot åtta timmar på kontoret-konceptet. Ända sedan gymnasiet – då jag började fundera på hur mitt arbetsliv skulle se ut – har jag tänkt i banor av starta eget-idéer eller tillfälliga projekt.

  • Jag presenterar en idé.
    • Ett specifikt mål ska vara uppnått inom en viss tidsram.
  • Får grönt ljus.
  • Jag kör på.

Hur många timmar jag lägger ner och var jag är när jag utför dem, är av underordnad betydelse. Antingen fixar jag målet eller så gör jag det inte. Tar jag mig en slödag får jag så vackert ta och jobba mer en annan dag, om jag inte ligger före i planeringen eller har ”komptid” att ta ut.

Kbt-Lasse pekade på poängen; jag ska ha möjligheten att kunna välja. Nu kan jag inte välja att jobba åtta timmar på kontor eftersom jag får en ångestreaktion. Detta är jag helt med på. Trots att det går helt mot min intuition att öva på att vara inomhus specifika tider när värmen och solen kommer.

Fullständig stillhet

Soliga sommardagar är annars de enda gångerna då jag går ut ”frivilligt”. Då känner jag ett behov av att få en dos sol och värme. En kravlös eftermiddag ensam vid havet en sommardag – det är faktiskt bara då då jag upplever en total frånvaro av stress och ångest; en fullständig stillhet. Att inte kunna få stjäla mig några sådana dagar per år har jag svårt att föreställa mig. (Terapeuten reflektioner på det här antisociala beteendet då…? Vi kom inte in på det!)

Detta är anledningen till att jag drar mig till projekt där jag har frihet i tid och rum. Det spelar ingen roll exakt var och när jag gör jobbet, bara det blir gjort. Projektet som nu är på väg att starta handlar om att bygga upp en verksamhet på webben och passar till viktiga delar in i detta mönster.

Övergripande reflektioner

Kbt-Lasse frågade om hur jag tyckte det kändes på det övergripande planet. Jag berättade att det börjar gå upp för mig själv att jag faktiskt mår bättre. Det har hänt nu ett par gånger att jag suttit i soffan framför tv:n, passiv efter att jag käkat, och kommit på mig själv med att ha en gryende ångestorm i bröstet. Då har jag tvingat mig upp för att diska upp och…

…sedan mått mycket, mycket bättre!

Sjukdom eller stökig lägenhet – vad kom först?

Såg att en vänlig själ kommenterat ett av mina blogginlägg på sin egen blogg. Kul men det kändes bakvänt…

Hittade en intressant blogg. Om hur det kan gå när man inte röjer och håller ordning, man blir sjuk!!! Se själva>>> Börja röja så ser ni en glimt av paradiset.

Till minst 100% är jag säker på att stöket är en följd av mina depressions- och ångestproblem – inte tvärtom! Sedan är det ju så att jag mår sämre och sämre ju mer jag undviker att ta tag i stöket och det var antagligen den delen som skribenten såg, och också har rätt i så klart.

Min poäng är denna; jag mår bättre och bättre när jag nu konsekvent tar tag i sånt jag (på grund av sjukdom) undvikit; vissa sociala kontakter, motion, samt stök, diskning och städning. Det var ju det, det kommenterade inlägget handlade om och det är också anledningen till att jag skriver denna blogg. Jag såg en glimt av ”paradiset” (ja ja – en aning överdrivet!) och upplevde en stor tillfredsställelse med att ha påbörjat en positiv utveckling. Jag ”genomskådade” kbt-behandlingen och upptäckte att den fungerade!

Men visst påminner det om hönan eller ägget-problemet. Vilket kom först? Inget! Båda utvecklades fram genom evolutionen. Det frö till depression och ångest som startade mina stökproblem var säkerligen mycket mindre när det hela började en gång i tiden. Sedan dess har både stöket och sjukdomen blivit värre. De har gått hand i hand, ungefär som hönan och ägget.

Just nu – igår

De senaste dagarnas mikrobloggande.

Onsdag, 9 april, 2008

  • 11:50 Nyttigt möte avklarat. Mycket positivt!
  • 14:18 Terapeuten tyckte inte att ansökningsskrivande var en bra ursäkt för att skippa stökhögen hemma (ytterligare) en vecka. Aj då…
  • 17:00 Kbt-Lasse hotar med att komma hem till mig om jag inte städar. Jobbigt!

Torsdag, 10 april, 2008

  • 19:08 Vilken jäktig dag… Å har ännu inte börjat med dagens riktigt viktiga uppgifter. Känner så väl igen mina gamla takter. *suck*
  • 19:32 Fullständigt utpumpad. Känner mig fruktansvärt trött. Men reser mig ur soffan o diskar ändå…
  • 19:50 Ha! Blev nöjd och fick energi av att diska! Kan inte det sätta sig i min ångesthjärna riktigt ordentligt snart?
  • 21:56 Ett möte om bidragsansökan under dagen + en dryg timmes kvällsjobb har gjort att jag känner att monstret är under kontroll!

Fredag, 11 april, 2008

  • 16:43 Nu hände det igen. Ett twitter-inlägg jag skrev på webben försvann!
  • 19:12 Oj, vad jobbigt det är att skriva med en leken katt mellan mig och tangentbordet. Gullpluttan! Vi som redan lekt med favoritbollen!

Lördag, 12 april, 2008

  • 10:08 Vaknade innan nio – riktigt orolig i kroppen. Dagen är vikt åt stökhögen jag undvikit under flera veckor.
  • 10:16 Stökhögen är flyttad till sängen. Jag sitter framför tv:n och funderar på frukost.
  • 11:05 Medan jag funderar på att ta tag i stökhög nr 1 hånskrattar en ny ”hög” mitt på vardagsrumsbordet åt mig. Fy 17!
  • 11:07 Känslor av sorg, oro, trötthet vältrar sig i en kropp med hamrande hjärta.
  • 12:03 Sådärja. Urspårad igen. Undersökte Fuzzzy.com istället för att ta tag i stöket. *suuuck*
  • 12:07 ”Mamma, varför får inte jag bryta kvistar, när Agneta Fältskog?” Fält skog! :-D Jaja, jag hittar gamla skivor i högen…
  • 12:12 Nostalgitripp! Hittar gamla inspelningar av Clabbes Rakt Över Disc från -88.
  • 13:20 Clabbe-skivan slut; en bra bit av stökhögen avbetad; huvudvärk men känner mig nöjd med början. Dags för magnecyl & fikapaus!
  • 14:31 Efter en smoothie-paus har bomullshjärnzombietröttheten slagit till istället. Försöker hoppa över kaffet & fortsätter stöka.
  • 16:04 Veckouppgiften klar! Härligt! Det var ju inte så svårt… Nu är det bara resten av ”högarna” kvar. Hmm…

Söndag, 13 april, 2008

  • 22:19 Tv:n avstängd! Skönt. Tänk om jag kan komma tillbaka till min kvällsnedvarvningsrutin snart.
  • 23:08 Livet är en verklighet som ska upplevas! – Härlig tanke som jag snappat upp nånstans.

Mina Twitter-inlägg ihopklumpade och postade via LoudTwitter.

Städa och jobba samma vecka – hur skulle det gå till!?

Ett städmonster som spökarVad är viktigast? Städa eller skaffa jobb? Jag ägnade mig inte åt mitt städuppdrag från förra kbt-sessionen den här veckan eftersom jag var tvungen att bli klar med en omgjord bidragsansökan väldigt snart (så föreningen får pengar till en framtida lön för mig!). Självklart tyckte jag det var en rationell förklaring och en vettig prioritering. Det tyckte inte terapeuten.

Att skjuta upp städning (ytterligare en gång) passar in i mitt undvikandemönster enligt honom. Jag som tyckte jag var så himla duktig när jag lyckades undvika att undvika ansökningsskrivandet (till slut, efter två veckors motstånd!) – och kommit över den gigantiska starttröskeln!

Visst fattar jag och håller väl med, till stora delar. Jag hade ju faktiskt kunna ägna mig åt skrivande 40 timmar (den arbetsuppgiften ingår i praktikjobbet!) och därmed ha fritiden kvar till städuppdraget.

Utpumpad

Det är inte så väldigt många som tycker det är omöjligt att städa hemma samma vecka som de måste skriva en ansökan på jobbet! Jag inser det orimliga… Men, men… Jobbsituationen är fullständigt ny och jag är helt utpumpad när jag kommer hem. Fattar inte riktigt heller hur jag ska fixa att handla och tvätta de veckor jag jobbar… (Det vill säga alla veckor!) Att vara trött är också en del i undvikandemönstret svarade terapeuten på den invändningen.

Slutsatsen är nog ändå att han har en större och viktigare poäng än vad jag har… Att organisera papper och prylar är en orimligt stor sak för mig. Något som hängt över mitt huvud i alla år.

Smuts och dammsugning fixar jag några centimeter bättre, det är inte samma sak. Jag flyttar och slår ihop högarna, stuvar undan dem när jag får besök, och dammsuger runt dem då och då, när dammråttorna blivit för många. Det händer alltför sällan men det är ändå väldigt mycket bättre än aldrig-nivån som gäller för organisering.

Hålla handen?

Kbt-Lasse sa att nästa steg är att han kommer med hem – till rätt miljö för problemet – om jag inte fixar ”pryl- och pappersorganiseringsuppdraget”. Det kändes som ett fullständigt absurt förslag. Så knäpp är jag väl inte? Men efter några minuter såg jag det rimliga. Har jag inte fixat organisering på långt över tio år(!?) så är det svårt att plötsligt ta tag i detta oöverstigliga berg. Detta trots att vi rotat och benat och försökt begränsa uppdraget i veckor nu. ”Bara högen i soffan” – till att börja med!

Undrar om det har en annan sida också? Det blir privat på ett annat sätt om han kommer hem… Då kan jag inte dölja mina egenheter bakom ord och förklaringar. Det blir verkligt. Det här känns riktigt, riktigt jobbigt.

Nu har jag bestämt mig för att offra lördagen för att ta tag i mitt liv… Alltså städ-, plock- och släng-uppdraget (som jag fortfarande inte vet hur jag ska benämna?). Känns som ett mycket bra beslut.

Vill sitta på kontoret åtta timmar – eller?

Annat som kom upp under kbt-session elva; Om jag verkligen vill jobba med min stress i arbetssituationer borde jag dels skapa mig en trivsam och bra arbetsplats och dels försiktigt öka min närvaro på kontoret. Jag vet att jag trivs bäst om jag får ”krypa undan” lite och inte sitta med ryggen mot dörren, som det blivit nu på min tillfälliga plats (som eventuellt kan bli mer långvarig).

Veckouppdrag

Förutom att ta tag i stökhögen hemma ytterligare en gång, skulle jag undersöka om det går att flytta skrivbordet på kontoret så jag kan påbörja processen där jag tillbringar längre och längre del av arbetstiden där. Jag vill ju verkligen kunna sitta mina åtta timmar på kontoret. Det skulle vara bra att skilja på arbete och fritid på det sättet och inte jobba hemma varje dag.

Den sista delen av uppdraget är avklarat. Jag frågade så fort jag kom till kontoret. En tyckte att jag skulle vänta tills den sjukskrivne – vars plats jag lånar – kanske(!) kommer tillbaka i juni. Den andre arbetskamraten tyckte jag kunde ta upp saken på måndagsmötet. Saken är den att skrivbordsskivan sitter spikad(!) i väggen och dessutom är längre än vad det lilla rummet är brett, så om jag ska få som jag vill behövs ett helt nytt skrivbord… Lite mycket begärt för några veckors praktik kanske? (Men detta är kanske min dåliga självkänsla som talar. Vet ej hur tuff jag ska vara. Ett annat litet problem jag har.)

Bilden kommer från oimax på Flickr och ligger under cc-licens.

Städning igen – mitt upp i stöket

Arrgh… Lasse pratar städning igen! Orkar inte… Men det behövs. *suck*

Veckans uppdrag gick inte så bra. Jag fixade del ett ganska bra, del två något mindre bra och del tre och fyra inte alls. Jag skulle ha tagit tag i ”stök” och ”högar” Pappershögsom bara blivit liggande eller undangömda på olika ställen. Stökiga köksskåp, hög med papper och ”skräp” i soffan, byrån och garderoben.

Bokhyllan fixade jag alltså den gångna veckan. Den flyttades och ”städades”. (Eller vad 17 kallas det? – Rensades och organiserades?) Köket är till viss del klart sedan tidigare.

En förklaring till att det gick så trögt var ju att jag hastigt och lustigt påbörjade min praktik, så klart. Måndagen och tisdagen försvann då. Men det måste jag ju erkänna inte är huvudförklaringen. Det passar in i undvikandemönstret. Varför vara aktiv och göra något som jag må bra av? – Jag kan ju vara passiv och förbli ett stackars offer..

Slänga eller sortera högarna

Dagens kbt-session var nummer tio i ordningen. Kbt-Lasse var riktigt envis och benade och rotade i städ- eller organisationsproblemet. Den nya veckouppgiften blir att fokusera på det som jag kallar ”högarna”. Det är högar med papper (främst, men också annat; cd-, eller dvd-skivor, sladdar och andra prylar) av olika slag som hamnar i en att göra-hög på skrivbordet, och en liknande på hallbyrån där jul- och påskkort ligger ett par år. Högarna flyttas sedan till en större hög i ena soffhörnet, en byrålåda, en kasse i garderoben eller en ”tillfällig” hög ett halvår under sängen. Jag tror aldrig(!?) det hänt att jag återvänt till en av dessa högar för att leta reda på ett papper som jag saknat.

Det jag vet finns där som jag inte vill bli av med är idéer, uppslag och information som rör de projekt jag är inblandad i. Särskilt det föreningsprojekt som är aktuellt nu. Det har ju funnits i mitt huvud minst tre-fyra år nu och har resulterat i en hel del papper. (Detta rör alltså inte de formella sidorna av till exempel det gamla föreningsprojektet, sådana dokument har jag bra koll på.)

Ingen ny hög

Så veckouppdraget blir att gå igenom dessa högar med papper och grejer och stoppa in dem i antingen en tydligt märkt projektpärm (samt möjligtvis någon mer pärm eller tidskriftsamlare) eller slänga dem. Det får inte bli en ny hög!

Terapeuten föreslog tankeexperimentet att slänga högarna rakt av och undrade vad som skulle hända då. Skulle jag sakna något? Tanken känns oerhört lockande – men samtidigt skrämmande… Hmm… Tänk om det faktiskt är det jag ska göra? Jag kommer ju faktiskt inte på att jag en enda gång hittat något jag saknat i dessa högar. (Däremot har jag hittat information, idéer och uppslag där, men information finns i överflöd på nätet och brist på idéer och uppslag har jag inte direkt.)

Det var något att suga på!

Halvvägs

Lasse frågade hur jag mådde nu jämfört med första gången vi sågs. Sådana frågor tycker jag är väldigt svåra att svara på. Jag sa att jag tycker att det känns som om vi behandlar viktiga saker. De känslostormar som vaknar inombords tyder på det. Det känns helt klart som att vi är på väg åt rätt håll.Efteråt kom jag på att frågan kanske kom sig av att halva hans termin gått och därmed också halva utbildningsterapin. För det har den antar jag. Synd egentligen. Det känns ju som att vi bara börjat skrapa på ytan… Eller så är det min vanliga negativitet. Jag tycker att jag alltid mår dåligt och jag märker ingen skillnad själv. (Jag vet ju verkligen att det hänt positiva saker egentligen!)

Egna ”övningar”

Den här gången påtalade Lasse att jag ska fortsätta utmana mig själv på de områden vi redan berört. Till exempel prata med säljare. Dessutom får jag gärna ta tag i områden jag tycker jag är sämre på och hitta på egna ”övningar” och utmaningar. Som till exempel att ringa kompisar och personer jag tycker om (i stället för att bara messa någon gång då och då). Det är ju givetvis inte så att jag enbart ska göra det som terapeuten och jag kommit överens om – och vara passiv resten av tiden!

Precis innan terapitimmen var slut berörde jag att jag genast märkt av mina gamla stressproblem nu när jag börjat jobba (ok, praktisera dårå). Så förutom att fundera på egna tankar och känslor på andra områden ska jag även studera mig själv i jobbsituationen nu när jag får tillfälle till det.

Det låter ju som ett vansinnigt tråkigt mål, men jag vill kunna sitta vid ett skrivbord en åttatimmars arbetsdag utan att få panik och ångest.

Bilden med pappershögen har en CC-licens och kommer ursprungligen från dailydog på Flickr.