Etikettarkiv: stök

Kbt-session 17

Fy 17… Jag fixar inte att blogga på det här sättet. Det passar inte mig. Istället för att rabbla upp de viktiga punkterna vid varje kbt-session borde jag ta upp saker ämnesvis i anslutning till terapin. Gärna i flera inlägg. Det skulle funka bättre. Synd att det dröjde så länge innan jag kom på det bara…

Den här kbt-veckan borde jag skriva cirka fyra inlägg, istället för att klämma in flera i samma, om dessa ämnen; kvällsdepressionen (redan gjort!), städrutin, köande och schema. (Men nu är det så få sessioner kvar så jag vet inte om jag kommer att följa mitt eget råd.)

Kognitiv beteendeterapi – session 17 (i onsdags)

Förutom att prata kvälldepression tog vi upp detta på sessionen:

Städrutin

Efter en lång tids stökande, röjande, organiserande samt arkeologiska utgrävningar börjar det bli dags att få igång en fungerande städrutin. Lägenheten befinner sig i närheten av ett instabilt jämviktsläge som kan beskrivas som ”okej”. Om jag från och med nu håller mig till en normal städrutin – och framför allt kontinuerligt fixar alla ”att göra”-saker som brukar hamna i högar (papper, grejer, tidningar, eventuellt kanske bra att ha-prylar, med mera; släng eller spara på rätt ställe!) så kommer jag känna att situationen på hemmafronten är under kontroll. Inga mer övermäktiga, depressiva hopplöshetskänslor på det området!

Rutinen i sig är inget märkvärdig; damma, dammsuga, ta toaletter och kök samt det viktigaste(!?); fixa de ”att göra”-högar som kanske börjat bildas under veckan (vilket inte borde hända eftersom jag ska fixa vad-det-nu-är när jag håller det i handen första gången!). Att genomföra denna rutin en gång är veckans kbt-uppdrag ett.

Köande

Uppdrag två är på det jobbiga sociala området; ”ta plats” i ett kö-sammanhang. Detta uppdrag är redan avklarat.

Jag ställde mig i ostkön i Saluhallen på Kungstorget i fredags. Det var helt klart en jobbig tröskel som jag tog mig över och jag kände mig besvärad, men jag fixade det. Jag till och med tappade en ostbit (alla tittar på mig och tycker jag är dum!) när jag skulle provsmaka, men lyckades strunta i det. Sedan pallrade jag mig iväg till systembolaget mitt i smeten i Nordstan sekunderna innan fredagsrusningen för att fråga efter ett vin som skulle passa till osten. Det var ingen kö egentligen till informationsdisken i butiken, men så mycket folk runtomkring så det ändå passade som en övning. Där tyckte jag att jag briljerade.

  • Jag drog mig för att prata med säljaren men gjorde det ändå.
  • Jag missuppfattade hans fråga om vilka ostar jag hade, men rättade bara till informationen utan att känna mig alltför dum.
  • Sedan lyckades jag svara på ungefär samma skämtsamma sätt som säljaren när han ”berömde” mig för att vara en idealkund som valt tre ostar av samma typ. – Det blir ju enklare att hitta ett vin som passar då. – Jag minns inte vad jag svarade, men det kändes riktigt bra

Schema

I någon vecka eller två har terapeuten pratat om att man kan ta hjälp av ett veckoschema, eller dagschema för att avhjälpa ”övermäktighetskänslor”. (Detta motsvarar ju mina gamla ”dagsplaner”.) Jag fattar ju fortfarande inte riktigt hur jag ska fixa att jobba åtta timmar per dag och samma vecka hinna med allt annat; städa, handla, tvätta, vara social, utföra ärenden, med mera…

Denna veckan kom schemaförslaget upp i samband med att jag kommit på mig själv med att bli irriterad på ett ”dunkande” i cykeln – som jag aldrig gör något åt! Jag stannar kvar i en emotionell (känslomässig) nivå när jag blir mer och mer irriterad – utan att göra något åt det. Jag måste lyfta upp problemet och ta tag i det på rationell och ”medveten” nivå.

Sjukdom eller stökig lägenhet – vad kom först?

Såg att en vänlig själ kommenterat ett av mina blogginlägg på sin egen blogg. Kul men det kändes bakvänt…

Hittade en intressant blogg. Om hur det kan gå när man inte röjer och håller ordning, man blir sjuk!!! Se själva>>> Börja röja så ser ni en glimt av paradiset.

Till minst 100% är jag säker på att stöket är en följd av mina depressions- och ångestproblem – inte tvärtom! Sedan är det ju så att jag mår sämre och sämre ju mer jag undviker att ta tag i stöket och det var antagligen den delen som skribenten såg, och också har rätt i så klart.

Min poäng är denna; jag mår bättre och bättre när jag nu konsekvent tar tag i sånt jag (på grund av sjukdom) undvikit; vissa sociala kontakter, motion, samt stök, diskning och städning. Det var ju det, det kommenterade inlägget handlade om och det är också anledningen till att jag skriver denna blogg. Jag såg en glimt av ”paradiset” (ja ja – en aning överdrivet!) och upplevde en stor tillfredsställelse med att ha påbörjat en positiv utveckling. Jag ”genomskådade” kbt-behandlingen och upptäckte att den fungerade!

Men visst påminner det om hönan eller ägget-problemet. Vilket kom först? Inget! Båda utvecklades fram genom evolutionen. Det frö till depression och ångest som startade mina stökproblem var säkerligen mycket mindre när det hela började en gång i tiden. Sedan dess har både stöket och sjukdomen blivit värre. De har gått hand i hand, ungefär som hönan och ägget.

Bokhyllan från helvetet klar

En del av veckouppgiften fixade jag idag. Flyttade, rensade och städade (organiserade) bokhyllan och dess innehåll. Just nu, när jag tittar på resultatet, känner jag mig riktigt nöjd. Jag hann i stort sett klart inom tidsramen och det ser så fruktansvärt bra ut!

Tidigare ikväll kändes det mindre bra, då fick jag besök av herr ångestorm i bröstet. Anledningen kan vara att jag är överkritisk mot mig själv, som vanligt. Det går för långsamt, är för slarvigt och jag prioriterar fel. Ibland ”spårar jag ur”och sitter med sånt som (knappt?) inte alls hänger ihop med den ursprungliga uppgiften.

Felprioriteringen skulle vara att jag nu helt har ignorerat en ny oväntad arbetsuppgift; skriva om den gamla bidragsansökan för föreningens räkning. Sånt som leder till framtida jobb borde jag givetvis prioritera högre än kbt-övningar… (Om det nu verkligen krockar. I verkligheten. På riktigt. Är lite osäker på det…)

Dessutom vet jag med mig att jag undvek att skapa en detaljerad plan, som terapeuten tyckte jag skulle. Men jag följde tidsregeln vi bestämt; storstädning max fyra timmar per dag, i fyra dagar, denna vecka. Den tiden utökade jag när jag ”spårade ur” så det verkligen blev fyra timmar effektiv tid (jaja – ungefär).

Ok. Bortsett från det så gjorde jag en bunt annat idag också. Skrev ett par viktiga mejl, ringde telefonsamtal och besökte arbetsförmedlingen och förberedde praktikstart på måndag! Mejl och telefonsamtal kan vara sånt jag helt undviker eller ägnar timmar åt så det var bra att jag stökade över det relativt snabbt.

Jösses vad jag gör saker nu för tiden! Känner inte riktigt igen mig… Summan borde bli – och blir – att jag är väldigt nöjd med dagen!