Etikettarkiv: välmående

Motreaktion?

Har haft några dagar där det hänt mycket positiva saker. Träffat nya människor och fått positiv feedback. Om jag verkligen ska ha en må bra-blogg borde jag ju skriva om när jag mår bra också, inte bara när jag får deppdippar och blir överstressad av ingenting.

Sedan borde jag bli bättre på att lära mig hantera att det kommer dippar efter toppar. En ”motreaktion” som försöker se till så jag inte mår för bra för länge.

Lärdom: Jag mår bra av möten.

Utmaning: Vara beredd på motreaktion och ”dippar” så jag inte dras med alltför långt ner.

Flow

Har upplevt ett par perioder av flow, med arbetslust och sprudlande idéer, den senaste veckan. Det går som en berg-och-dal-bana nu. Vissa saker funkar riktigt bra, andra mindre bra.

Större än mig själv

Först mådde jag dåligt en period, sedan har det hänt andra saker som jag prioriterat. Därför har mitt bloggande legat nere ett tag. (Men lite mikrobloggande brukar jag hinna med.)

Utåtriktat uppdrag

Tänkte sammanfatta den senaste tidens händelser. Efter det att jag blev arbetslös vid nyår – och trillade ner i min gamla deppgrop så smått – har jag blivit vald till ett frivilliguppdrag i en organisation. Detta har inneburit en hel del som förr hade varit nästintill otänkbart för mig. Det handlar om telefonsamtal, möten, planering och ansvar.

För mindre än ett år sedan hade jag inte fattat frågan om någon bett mig ställa upp. Det hade varit en fullständigt obegriplig frågeställning. Hur skulle jag kunna fixa det? Lilla jag?

Saknar ångesten

Fror

Det är som om jag på ett ögonblick gått från en depressionslivsstil till en anti-depressionslivsstil. Istället för att sitta hemma och tycka synd om mig själv så jobbar jag för andra – för något som är större än mig själv. I går kväll så märkte jag att jag ”saknade” den vanliga ångestknuten i magen som jag ofta haft på kvällen. Har inte märkt av den på länge nu. Min gamla följeslagare morgondepressionen tror jag har börjat blekna till och med.

Stress

Tyvärr finns det faktorer som är stressiga. Dels besläktat med sånt som jag varit inblandat i själv tidigare, dels sånt som bara hamnat i knät på oss i styrgruppen. Det har varit mycket att göra. Eftersom jag kan disponera min arbetslösa tid fritt på dagarna har jag tagit på mig mycket av det. Jag har känt av den gamla stressreaktionen men vet hur jag hindrar den.

Det finns till och med ett hot som ifrågasätter projektet – vilket egentligen är makalöst stressande – men det rör inte mig personligen. Till och med den aspekt som har med mina tidigare bidrag att göra, berör mig inte personligen, så att säga. Jag litar på min grundläggande livsfilosofi och känner mig trygg i den. Det finns inga skelett i garderoben jag skäms för. Inklusive de saker jag kunde gjort bättre!

Här och nu finns jag med för att jag är övertygad om att jag kan hjälpa till i en fråga som är större än mig själv. Jag går ”i min värderade riktning” som en klok man sa en gång… (Min ”coach”; han blev överlycklig när jag berättade om uppdraget!)

Vårda, väx och sprid!

Nu, kände jag att det var dags att dela med mig av framstegen i mitt livsprojekt – må bra-projektet – igen.

Jag mår bra när jag inte tänker på vad jag ska göra för att må bra! Istället tänker jag på vad jag värdesätter och vårdar det så det gror, växer och sprider sig!

Må bra – inte alls meningen med livet

Jag vill skriva om

Idag fick jag en aha-upplevelse av det magnifika slaget! ACT-terapeuten Roy bjöd på den under vårt samtal. Jag berättade att jag höll på att grotta ner mig i mina depressionsovanor nu när jag blivit arbetslös; blir mer passiv, drar mig undan och förskjuter dygnet. Jag pratade om att jag borde försöka med mina dagsplaner igen så jag får struktur på dagarna. En strategi som faktiskt funkar, men som alltid brukar rinna ut i sanden efter ett tag. 

Varför ska du använda tekniken med dagsplaner? undrade Roy. 

Därför att jag mår bra av det, var mitt svar. 

Men den riktiga anledningen? Vad är det riktigt viktiga du vill? 

Jag såg väl ut som ett frågetecken för han fick påminna mig om övningen med värderingar vi gjorde någon av de första gångerna vi sågs. Ska det stå ”han var nöjd” på din gravsten? frågade terapeuten.

Varför jag ska göra saker och ting? Jo, därför att det för mig i min ”värderade riktning”. Roys favorituttryck som jag börjar fatta innebörden av nu. 

Övningen visade bland annat att jag vill inspirera och hjälpa andra människor i liknande situation som min. Den strävan för med sig att jag mår bra, som en bieffekt. En mycket viktig effekt men ändå en bieffekt. Det är inte det jag ska sikta på direkt, inte i första hand. Jag kände hur en viktig pusselbit föll på plats.

Det kändes som den klokaste visdom som någon någonsin berättat för mig. Jag gick ifrån dagens session med rakare rygg än på länge.

Livet bara försvinner

Jag gör ju inte det som är roligt.

…inte det som är viktigt.

…inte det som fyller livet med mening.

 

När börjar livet?

När startar det?

När börjar det roliga?

Vem startar det?

Vem gör livet kul?

Vem gör det intressant och meningsfullt?

Vems ansvar är det…

Vem…

…?

?

Deadline-depression

Fick jobbat en stund med utvärderingen innan lunch, trots min hotande deadline-depression. (Måste skriva mer om Kbt-Lasses plus-/minusteknik!)

Förkylt för Sverige

Nu har jag inte lyckats producera ett enda inlägg i min må bra-blogg sedan den kognitiva beteendeterapin slutade. Tråkigt… En anledning är att jag råkat ut för en seg och riktigt jobbig sommarförkylning. Den är snart inne på sin andra vecka nu och jag har inte mycket ork till någonting. Den kraft jag har ägnar jag åt mitt nya projekt som precis startat.

Har Sverige tappat hoppet?

Tänkte dock nu klämma till med en kommentar till Fredrik Häréns sommarprogram. Förutom att jag faktiskt träffat honom, när jag var på jobbintervju på hans webbföretag nån gång på nittiotalet, så har jag sett föreläsningar med honom på Svt24. Det jag fastnade för i hans sommarprogram var frågan som han brukar ställa sin publik; tror du ditt land kommer att vara ett bättre land imorgon än idag? I länder som Indien, Kina och Sydkorea svarar de allra flesta ja. Men i Sverige svarar bara 30% ja!

Det är inte konstigt att så många mår dåligt, när vi inte har några visioner om våra liv och vårt samhälle!

Besegrad depression på 20 veckor

Det blev helt fantastiska siffror när Kbt-Lasse och jag jämförde hälsoenkäten från januari och nu. Då var siffran (indikatorn) på ångest fjorton och depression tjugotre. Nu i juni blev de sex och åtta!

Ångesten har minskat med mer än hälften och depressionen med två tredjedelar!

Nu är jag skeptisk till sådana undersökningar, man vet inte riktigt vad de mäter egentligen, men visst 17 visar det på en tydlig tendens. Förutom undersökningen bedömde både terapeuten och jag att det gått klart framåt på de flesta områden. Riktigt, riktigt bra!

Det är en överdrift att påstå att vare sig depressionen eller ångesten är helt besegrade så klart, men jäklar vad härligt att få en förbättring bekräftad den sista kbt-sessionen! Nu är det slut på tryggheten hos min Kbt-Lasse, nu får jag klara mig själv. Hu…

Det är jobbigt att umgås

Ett inlägg om min omedvetna och gravt osympatiska jag har inte tid med dig-reaktion.

En kompis ringde härom dagen och ville ta en fika. En omedelbar, instinktiv reaktion börjar; jag har inte tid, jag har viktigare saker för mig, vill inte, kan inte, orkar inte, det blir besvärligt…

Nu hann jag kläcka ur mig att jag hade ont om pengar, innan jag lugnade min flyktreaktion. Givetvis ville jag följa med på en fika! Han kom förbi med sin nyinköpta Mercedes och vi åkte in till Café Tintin. En fika senare, nyskvallrad och klar, mådde jag mycket bättre. Det är skönt att prata av sig och titta på folk.

Givetvis mår jag bra av att träffa människor. Varför kommer den eländiga reaktionen?

Viktigare saker för mig

Just känslan att jag har nåt viktigare för mig och inte vill bli störd – stör jag mig nåt vansinnigt på! Känslan och reaktionsmönstret har funnits sedan tonåren och har hindrat mig från mycket skoj. När jag för några år sedan blev medveten om den, blev jag riktigt bedrövad. Förutom att reaktionen hindrar mig – och inte är det minsta sann – så är den ju riktigt osympatiskt, när man drar fram den i ljuset. Ganska övertygad är jag om att den visar sig utåt som irritation, arrogans och annat otrevligt. ”Jag har inte tid med dig” är inte en bra grund att stå på… *suck*

Socialfobiska tendenser

Det krävs viss medveten kraft och ansträngning för att jag ska komma ut; jag får stålsätta mig lite och gå in i en sorts pseudo-socialt läge. Detta på ett mindre omfattande plan än för dem med riktigt social fobi, men jag känner mig liten, osäker och uttittad. Jag har viktigare saker för mig-reaktionen kan vara en omedveten strategi som fastnat, som ”räddar” mig från sådana ”obehagliga” sociala sammanhang…

Hur blir jag av med den? Jag har bekämpat den i flera år, men reaktionen finns kvar och hindrar mig fortfarande!

Utåtprojektet

Inspirerad av gårdagens blogginlägg…

Dags att börja med ”utåtprojektet” redan idag kanske? Ett inlägg i gårdagens blogg handlade om att betrakta företeelser i vardagen och intressera sig för dem, istället för att stanna hemma och tycka synd om sig själv. (Det var egentligen en reaktion på ett inlägg som handlade om ”hur man blir intressant”. Jag tyckte inte titeln stämde…)

Så, i vilket fall… Idag jag tog en miniutflykt med min mobilkamera i högsta hugg…

Utåtprojektet – ett första försök!

Jag tog mig en promenad på en gångväg som bitvis var osynlig.

Stig under löv

Stigen försvann under löven.

Många höstlöv

Halt, osäkert, blött, snurrigt.

Höstkontraster

Hösten är inte så död som man kan tro. Levande och spirande. Färger och kontraster. Former och linjer.

Vågor i backen

Här hittade jag vågor i en backe. Skvalpande, stänkande, guppande, forsande vågor som slingrar sig hit och dit. Det är dagens favoritbild. Vågor i en skogsbacke…

En inte så vacker trafikled

Den här bilden tog jag med eftersom den påminner mig om en aha-upplevelse jag fick för några år sedan. Jag stod vid slussen i Stockholm och väntade på en kompis; kollade på bilar, tåg, bussar, båtar, människor på broar, vägar, vatten, trottoarer, övergångsställen med mera. Plötsligt fick jag en sån otroligt skön känsla i hela kroppen; ”Vad fantastiskt att allt funkar!” Jag blev alldeles betagen av att saker och ting hänger ihop, funkar, klaffar och knallar på så bra som det gör.

En stund senare kom min kompis. När jag berättade om min härliga aha-upplevelse var hennes kommentar; ”men det gör det ju inte!” Hon såg den lilla procent som inte funkar. Den finns och den ska man inte glömma. Men varför inte glädja sig åt de 99 procent som oftast funkar väldigt bra!?

Det var länge sedan jag fick den insikten och jag glömmer definitivt av den poängen själv. Jag ser det som inte funkar och förstorar det många gånger om och mår dåligt av det. Det var härligt att bli påmind igen!

Avslutningsvis på min utåt-övning idag kan jag rapportera att jag mått mycket bättre idag än på många veckor!