Etikettarkiv: välmående

Besegrad depression på 20 veckor

Det blev helt fantastiska siffror när Kbt-Lasse och jag jämförde hälsoenkäten från januari och nu. Då var siffran (indikatorn) på ångest fjorton och depression tjugotre. Nu i juni blev de sex och åtta!

Ångesten har minskat med mer än hälften och depressionen med två tredjedelar!

Nu är jag skeptisk till sådana undersökningar, man vet inte riktigt vad de mäter egentligen, men visst 17 visar det på en tydlig tendens. Förutom undersökningen bedömde både terapeuten och jag att det gått klart framåt på de flesta områden. Riktigt, riktigt bra!

Det är en överdrift att påstå att vare sig depressionen eller ångesten är helt besegrade så klart, men jäklar vad härligt att få en förbättring bekräftad den sista kbt-sessionen! Nu är det slut på tryggheten hos min Kbt-Lasse, nu får jag klara mig själv. Hu…

Det är jobbigt att umgås

Ett inlägg om min omedvetna och gravt osympatiska jag har inte tid med dig-reaktion.

En kompis ringde härom dagen och ville ta en fika. En omedelbar, instinktiv reaktion börjar; jag har inte tid, jag har viktigare saker för mig, vill inte, kan inte, orkar inte, det blir besvärligt…

Nu hann jag kläcka ur mig att jag hade ont om pengar, innan jag lugnade min flyktreaktion. Givetvis ville jag följa med på en fika! Han kom förbi med sin nyinköpta Mercedes och vi åkte in till Café Tintin. En fika senare, nyskvallrad och klar, mådde jag mycket bättre. Det är skönt att prata av sig och titta på folk.

Givetvis mår jag bra av att träffa människor. Varför kommer den eländiga reaktionen?

Viktigare saker för mig

Just känslan att jag har nåt viktigare för mig och inte vill bli störd – stör jag mig nåt vansinnigt på! Känslan och reaktionsmönstret har funnits sedan tonåren och har hindrat mig från mycket skoj. När jag för några år sedan blev medveten om den, blev jag riktigt bedrövad. Förutom att reaktionen hindrar mig – och inte är det minsta sann – så är den ju riktigt osympatiskt, när man drar fram den i ljuset. Ganska övertygad är jag om att den visar sig utåt som irritation, arrogans och annat otrevligt. ”Jag har inte tid med dig” är inte en bra grund att stå på… *suck*

Socialfobiska tendenser

Det krävs viss medveten kraft och ansträngning för att jag ska komma ut; jag får stålsätta mig lite och gå in i en sorts pseudo-socialt läge. Detta på ett mindre omfattande plan än för dem med riktigt social fobi, men jag känner mig liten, osäker och uttittad. Jag har viktigare saker för mig-reaktionen kan vara en omedveten strategi som fastnat, som ”räddar” mig från sådana ”obehagliga” sociala sammanhang…

Hur blir jag av med den? Jag har bekämpat den i flera år, men reaktionen finns kvar och hindrar mig fortfarande!

Utåtprojektet

Inspirerad av gårdagens blogginlägg…

Dags att börja med ”utåtprojektet” redan idag kanske? Ett inlägg i gårdagens blogg handlade om att betrakta företeelser i vardagen och intressera sig för dem, istället för att stanna hemma och tycka synd om sig själv. (Det var egentligen en reaktion på ett inlägg som handlade om ”hur man blir intressant”. Jag tyckte inte titeln stämde…)

Så, i vilket fall… Idag jag tog en miniutflykt med min mobilkamera i högsta hugg…

Utåtprojektet – ett första försök!

Jag tog mig en promenad på en gångväg som bitvis var osynlig.

Stig under löv

Stigen försvann under löven.

Många höstlöv

Halt, osäkert, blött, snurrigt.

Höstkontraster

Hösten är inte så död som man kan tro. Levande och spirande. Färger och kontraster. Former och linjer.

Vågor i backen

Här hittade jag vågor i en backe. Skvalpande, stänkande, guppande, forsande vågor som slingrar sig hit och dit. Det är dagens favoritbild. Vågor i en skogsbacke…

En inte så vacker trafikled

Den här bilden tog jag med eftersom den påminner mig om en aha-upplevelse jag fick för några år sedan. Jag stod vid slussen i Stockholm och väntade på en kompis; kollade på bilar, tåg, bussar, båtar, människor på broar, vägar, vatten, trottoarer, övergångsställen med mera. Plötsligt fick jag en sån otroligt skön känsla i hela kroppen; ”Vad fantastiskt att allt funkar!” Jag blev alldeles betagen av att saker och ting hänger ihop, funkar, klaffar och knallar på så bra som det gör.

En stund senare kom min kompis. När jag berättade om min härliga aha-upplevelse var hennes kommentar; ”men det gör det ju inte!” Hon såg den lilla procent som inte funkar. Den finns och den ska man inte glömma. Men varför inte glädja sig åt de 99 procent som oftast funkar väldigt bra!?

Det var länge sedan jag fick den insikten och jag glömmer definitivt av den poängen själv. Jag ser det som inte funkar och förstorar det många gånger om och mår dåligt av det. Det var härligt att bli påmind igen!

Avslutningsvis på min utåt-övning idag kan jag rapportera att jag mått mycket bättre idag än på många veckor!